varje andetag är för dig.

jag kan förlora mig.

jag har varit vaken hela natten,
känt om hjärtat sitter kvar.

Jag gillar oftast inte nätterna längre, att få ångest varje
gång jag är ensam och släcker lampan, för det är då mitt
huvud börjar gå på högvarv. Det som jag absolut inte får
låta mitt huvud göra just nu. Inte tänka och bara göra,
var det ju.

Lägger mig ner i sängen, drar täcket över mig och tror att
det ska hjälpa. Precis som att ett täcke ska göra allting bra
och hålla borta det jag inte vill höra eller ta tag i. Samtidigt
som hjärtat börjar slå hårdare och hårdare drar jag täcket
över huvudet men då blir det så mörkt att det skulle kunna
skrämma mig till döds. Drar bort täcket och kollar på klockan.
02:25. Känner en liten panik över att jag ska gå upp om mindre
än fyra timmar och jag har inte sovit någonting. Sätter mig upp
i sängen. Kollar på klockan igen. 02:28.
"Ta slut någon gång, jävla natt. Försvinn jävla mörker!"

Tar fram mobilen, slänger iväg ett sms till dig och sitter sen
i mörkret och tystnaden. Väntar på svar. Det enda som kan
lugna mig. Men mobilen fortsätter vara sådär äckligt tyst och
jag blir förbannad på mig själv. Lägger mig ner i sängen igen och
försöker tänka på andra saker. Kan inte ligga still. Vänder och
vrider mig i trassliga lakan och önskar mer än någonting annat
att du låg bredvid mig. Med dina lugna andetag och varma doft.

Plötsligt ringer klockan och natten är slut.
Och det är precis som om ingenting har hänt.
Igen.

jag fungerar inte så.

Dom säger att det är höst. Jag säger inte så mycket alls,
försöker mest gömma mig i musik som känns för mycket
och låtsas som att jag inte hör. Och det gör jag inte till slut
heller. Har istället börja lyssna på orden i musiken som på
något konstigt sätt kan sätta ord på allting så mycket bättre
än jag själv kan. En dag ska jag också kunna sätta ord på
vad jag känner sådär perfekt.

Jag önskar att sommaren kunde stannat lite längre.
Jag trodde att det kanske kunde bli annorlunda den
här gången, men varför hoppas jag ens?

Och jag har slutat att räkna dagar,
dom får inte plats någonstans i alla fall.

21:28

Släpp aldrig in dom här
och ge dom
inga nycklar till mig.

Säg att du inte vet.

jag blir din skugga.

time to pretend.

Söndagsångesten kryper sig sakta alltför tätt inpå och det finns ingenting jag
kan göra för att på något sätt slippa den. Kan inte komma runt, över eller under
den. Måste ta mig rakt igenom den. Den går rakt igenom mig.

Orklös heten är tillbaka, trots att det egentligen är nu som det borde vara som
mest ork i mig. Hela min kropp känns bara tung och trött och känslan av att jag
snart kommer att få massor av saker att göra som jag inte har tillräckligt med
energi till gör att jag bara vill lägga mig ner och sova till nästa sommar.
Varför måste skolhelvetet komma och ta ifrån mig alla spår av känslor där jag
orkar och faktiskt vill göra någonting och fylla mig med stress och prestations-
ångest? Hur kunde sommaren gå så himla, himla fort? Åh.

Jag antar att det är nu det är dags att bara göra och inte tänka, igen.

someone like you.

the spiderman is having me
for dinner tonight.

Okej.
Det blev inget sova just nu för -

under mina sjutton år på denna jord har jag aldrig
sett en så stor spindel i min närhet som den som
kryper runt under min säng just nu. Fy faaaan.

Jag kommer inte sova ett skit i natt om den jäveln
ska krypa runt här inne. ÅH.

carry on
(my world will fall without you)

Jag kan inte direkt påstå att min kropp mår speciellt bra efter
gårdagen. Det enda jag tänker säga är att det var "hajk" med
klassen + några till, eh. Ganska så typiskt och självklart att
det spöregnade ungefär en av dem två milen vi gick och jag
fattar inte ens att jag gjorde det. Men kvällen blev hur som
helst inte så dålig som jag trodde. Tack till några. Mest älskling.

För tillfället är det ganska så mycket för mycket både som händer och snurrar
i mitt huvud. Det enda jag vet är att jag hatar att sakna och att jag inte vet vad
jag skulle ta mig till utan älskling. Och jag vet att jag måste få ordning på saker
och ting. Så är det. Mer vet jag inte. Mer orkar jag inte heller just nu heller.
Min kropp värker och ögonlocken är för tunga för att sitta och försöka sätta
ord på vad jag känner. Det blir musik och sova för min del.

jag hade nästan glömt.

Efter vad som kändes som en sömnlös natt ringde mobilen
vid klockan sex och jag tvingade mig upp och gjorde allt jag
skulle göra som i slow-motion. Ganska skönt att allting går
utav bara farten utan att jag behöver tänka alltför mycket.
Plötsligt sitter man bara där på bussen på väg till skolan och
vet varken hur man orkade ta sig upp ur sängen eller hur man
fixade sig i ordning. Musik, mobilen och en liten känsla av panik
höll mig sällskap på bussen idag där det var alltför mycket folk
och där älskling var alltför långt borta enligt mig. Ingen att luta
mitt huvud mot och ingen att hålla i handen. Ingen som kunde
få hjärtslagen att slå lite mer normalt och inte dunka på som om
kroppen nyss sprungit tusen mil, eh.

Förövrigt var dagen ganska så fin. Jag försöker bara flyta med,
inte tänka alltför mycket. Saknar blodsyster så det gör ont gör
jag också. Hela tiden. Hoppas verkligen vi ses i helgen, för det
här håller verkligen inte annars. Jag vill skratta så magen gör
ont och luften tar slut. Åh. Jag behöver dig.

idag fyller vi femton.

kan du beskydda mig?

Och även fast det känns helt overkligt så är sommaren
i princip slut och om två dagar är det skola igen.
Jag mår dåligt bara av att tänka på att jag snart måste
börja tvinga upp mig själv sådär djävulskt tidigt varje
morgon, fixa och trixa (stressa sönder) och passa massa
tider till allt och ingenting. Eh.

Däremot känner jag faktiskt att det ska bli ganska skönt
med höst. Årstiden, menar jag då. När allting förlorar sin
färg men samtidigt är så färgglatt som det någonsin kan bli.
När varm choklad och tända ljus med folk man tycker om
blir det bästa som finns.

Jag vill fota! Jag vill vara sådär äckligt kreativ, duktig och
peppad på det igen. Känna mig bra på någonting jag gör och
inte bry mig om vad alla andra håller på med eller tänker.
Bara göra och inte tänka och bli nöjd med resultatet.

Ge mig bara för mycket tid (om det ens är möjligt) med dem
bästa människorna i mitt liv, mys, fin musik, kreativitet och
ork så ska jag nog klara mig igenom både skolstart, ord och höst.

du och jag, vi slår i samma takt

Även fast det bara gått ett par timmar längtar jag efter dina
mjuka kyssar, varma kramar och fina ord. Bara tanken på att
du är min och att jag snart kommer ligga bredvid dig igen i den
mjuka sängen vi lärt oss kalla för våran gör mig till världens
lyckligaste människa. Ingenting i hela världen kan göra mig
så lugn som när jag ligger bredvid dig innan vi somnar -
med dina lätta andetag som kittlar min hud och dina hjärtslag
som slår i takt med mina. Det bästa jag vet.

Du är det finaste jag har älskling och jag skulle inte ge bort det
vi har för någonting i hela världen.

och du liknar ingen annan

Dagen var regn, vaniljlatte och springande från regnet
under en i princip svart bullrande himmel i äckeltuna
med min finaste idag. Och det var fint.

Nu är det Innan vi faller, jordgubbs te och varma,
lugna hjärtslag. Snart blir det v.ä.n.n.e.r tills ögonen
inte orkar hålla sig öppna längre. Vilket lär bli ganska
snart eftersom klockan är halv två.

God natt.

innan vi faller

Över taket slocknar stjärnor vi inte visste fanns,
vi kan en del om ensamhet och håller i varann.

Och gatorna är tomma men vi kan hålla i varann,
i vad vi än förlorat och vad vi kanske vinner.

Innan vi faller. Innan vi faller.
Innan vi faller härifrån.

with or without you

smutsigt.

there's nothing like you and i

Inga ord kan beskriva hur mycket jag älskar dig.

och jag har tröttnat på att vänta

Förutom att jag vaknade upp bredvid min finaste älskling idag
så är den här dagen inte alls värd att tyckas om. Inte det minsta.
Jävla skitdag.

Jag blir så trött på allt.
På er. På dig.
Jag blir så trött på dig!

Du bryr dig inte.

Jag skulle kunna slita loss mina armar,
mina lungor, mitt svaga lilla hjärta
och mina ögon bara för att få slippa.
Jag skulle ta sönder mig helt,
bara för att få slippa det här.

För att få allting att vara som förut.

Men det fungerar inte så.
Fan, det fungerar inte så.

jag satt vid fyrisån och dödade tid

Idag vaknade jag upp inte alltför pigg hos världens bästa Sis' efter ungefär fem timmars sömn. Alltid lika underbart! Går kvällen spenderades först ute på en promenad som slutade vid slottet där galna fåglar, äckliga trollsländor och båt-hanggliders (eh?) stod för underhållningen i kvällssolen (som förövrigt var sådär extremt jättefin när den gick ner över vattnet som den bara kan vara en sommarkväll). Att resten av kvällen hemma hos Sis' mest bestod av skratt behöver jag kanske inte ens säga? Det finns ingenting som gör en torsdagskväll bättre än skratten med Sis', vill jag lova.

Vandrade hemåt vid elvatiden idag i den självmordsvarma förmiddagssolen. Visst är det underbart med sol och blå himmel, men man vet inte riktigt vart man ska ta vägen när det i princip är för varmt för att andas. Äsch, jag ska inte ägna mig åt att klaga på att det är för varmt när solen faktiskt skiner. Det är inte mer än två veckor kvar av lovet, och är det någonting jag inte kan få för mycket av då är sol. Så shine on, solen - jag skiter i om det är för varmt! Jaja.
..Sen jag kom hem har jag mest ägnat mig åt att fota, städa lite smått, laga lite ätbart och dansat runt i mitt f.d. nystädade rum, vars golv nu mest är fyllt av kläder och strunt. Jag har helt enkelt fortsatt leva på glädjen och energin från igår. Förövrigt älskar jag att ligga på mitt kalla golv och lyssna på musik och bara finnas. Tror det är ungefär så resten av den här kvällen kommer att spenderas oså.