05 september 2009

as our hearts started beating faster.

Någonting som verkligen inte är okej är att jag saknar min pojke
så fort han gått utanför min dörr och att min hals svider så satans-
jävla-äckelmycket när jag sväljer att ögonen tåras och jag vill bara
dö lite. Har säkert lyckats få baconfluensan. Det skulle vara ganska
så typiskt, eh. Speciellt eftersom jag verkligen inte har tid att vara
sjuk nu. Även om det skulle vara väldigt skönt att slippa skolan nästa
vecka, så kommer jag missa så djävulskt mycket. Och det är ingenting
jag orkar just nu.

Hur som helst, kvällen ser mest ut som att den kommer spenderas
hemma. Ska försöka vara lite halvsocial med folk som kommer hit om
en stund, äta middag oså (om halsen tillåter). Sen får det bli v.ä.n.n.e.r
och godis resten av kvällen. Fint.

Förövrigt är det nästan höst nu. Och det gör att jag saknar blodsyster om
möjligt ännu mer än jag redan gör. Att något så nära kan vara så långt bort.
Satan vad ont det gör.

3 kommentarer:

Linnéa sa...

jag skanar också min pojke när han gått. på en gång. pang. borta.


fy fan

Hannan sa...

svar: åh, tack detsamma kära du!

Karin sa...

Och ja kärleken är det bästa som finns! men vet hur det känns att vara ifrån den längre stunder, svider :( saknaden blir så stor.