16 juni 2009

EVERYBODY RUN NOW.

"Shit, klockan är tio i!" Stressar iväg till bussen som går vid två. Tänker hela
vägen på hur mycket jag hatar tiden som går för fort hela tiden medan musiken
stänger ut alla andra ljud. Det blåser värre än någonsin och tankar om att jag inte
ens hade behövt fixa håret försämrar mitt humör något. Saknar dessutom redan
älskling, trots att det var mindre än tre timmar sen vi sågs senast. Kommer till
Läggesta, och tågtiderna är ändrade till sommartid. Sätter mig och väntar på nästa
tåg, som går halv tre. Eller det var då det skulle gå i alla fall. Istället rullar tåget in
fem minuter tidigt och jag lyckas komma precis så jag ser hur det försvinner från
perrongen. Lyckat.

Jag gav upp och åkte hem igen. Skulle egentligen hunnit med det tåget som går nu halv
sex, men papi ringde nyss och sa att han inte kommer hinna hem så han kan skjutsa mig.
Istället får det bli halv åtta tåget.

Förutom att jag missat tre tåg idag, så missade jag även en tandläkartid = FAN.
Jag hade säkert fått en ny tid tills jag ska ta bort tandställningen. Åh.
Avgift på hundra kronor är inte direkt vad jag behöver heller för tillfället,
med tanke på min så kallade ekonomi.

Fy fan. Det som är värst av allt är att jag i morse hade kunnat legat kvar i sängen
med min pojke och gosat ett par timmar extra. Det positiva för tillfället är väl vädret,
min mamma och att Anton är så fin.

14 juni 2009

TAKE ONLY WHAT YOU NEED FROM ME.



ALL THE WORLD IS WAITING FOR THE SUN.

Söndag. Kommer mest bli en händelselös dag efter en mest
sömnlös natt som bestod av sms, telefonsamtal och filmtittande.
Vädret är fortfarande sämst, regnet tycks aldrig ta slut och det
är grått, grått och mer grått.

Dagarna tar slut för snabbt, även fast ingenting händer, och nätterna
existerar inte ens. Till rytmen av mina hjärtslag och regn rullar jag
runt i oro och ångestframkallande hyperventilationer som ger bakslag
i mitt huvud.

13 juni 2009

-

Att psykisk misshandel inte är straffbart,
det är något jag hatar.

AND IF I CAN'T FEEL YOUR HEARTBEAT, YOU'RE TOO FAR AWAY.

Det är kanske dags att sluta lita på människor helt? Det blir ju både lättare och slår inte
lika hårt när man blir sviken. Jag är trött på att aldrig veta var jag har folk längre. Jag är
trött på att behöva undra om det som är planerat kommer gå åt helvete i sista sekund.
Jag är trött på att bli oprioriterad. Jag är trött på att vara rädd. Jag blir nästan förbannad
på mig själv såhär efteråt - varför förväntade jag mig ens något? Varför förväntar jag mig
alltid så jävla mycket?

Äsch. Enklast vore om jag inte ens brydde mig. Men man kan inte låtsas att man inte bryr
sig när man egentligen bryr sig så förbannat mycket.

Hur som helst, min dag/kväll kommer mest bestå av lillebror och hemmamys, eftersom
vi är ensamma hemma. Jag kommer äta för mycket godis och längta lite mer efter älskling.
Fråga mig inte hur jag kommer klara av nio dagar i spanien, 330 mil hemifrån, utan honom,
när tre dagar känns som en evighet. Som att hjärtat kommer slitas sönder om jag inte får
vara nära.

Jag vet att ni älskar min känslomässiga bergochdalbana, plötsliga humörsvängningar och
mitt underbart naiva sätt att agera. Eh.

12 juni 2009

OCH JAG, JAG ÄLSKAR ATT DU NÄSTAN RAMLAR OMKULL AV MINSTA VINDPUST.

Jag tycker det är svårt att sätta ord på saker för tillfället, och det är anledningen till
att jag inte har skrivit. Det händer så mycket, men samtidigt så lite. Jag vet inte. Hur
som helst så är det bra, tror jag.

Snart ska jag möta älskling, vi ska gå och lyssna på hans syster som sjunger. Sen ska vi
gosa lite, ska önska honom lycka till för hans spelning i Skåne imorgon osv. Senare blir
det hem till bästis där jag sover. Jag lever!

06 juni 2009

TO HEAR YOU CAST A SPELL SO SWEET TO STILL HAVE HOURS LEFT TO SLEEP.

Trevligt igår trots att jag var väldigt opepp och trött som aldrig förr. Men det kan inte bli
annat än bra när jag är med älskling.

Det är nästan lite som att dagarna flyter in i varandra nu. Nästa helg med bästis boende
hos mig och Spanien som är om två veckor är i princip här nu. Lovet känns konstigt nog
väldigt kort trots att det inte ens känns som det har börjat ännu. Imorgon ska jag hur som
helst träffa Sis', och åh, det gör mig glad. Jag vill ha tillbaka lite av sommarkänslorna jag
hade sommaren-07. Liggandes med världens bästa Sis' bredvid mig på en gräsmatta under
en stjärnhimmel med AvA i högtalarna. Alltid med våra dåliga kameror i högsta hugg, daim-
glass, en kladdkaka/kolakakor i ugnen och tacos till mat hela tiden. Couldn't get any better!

Ikväll har jag kollat på I taket lyser stjärnorna, för tredje gången, och det är sjukt att
jag gråter lika mycket nu som första gången jag såg den. Den väcker verkligen en slags
ångestinom en. Liksom POFF, rakt in i hjärtat. Annars har jag mest spenderat kvällen
med musik och planering inför morgondagen. Resten av natten kommer nog spenderas
med te, film och lite mer musik. Det var ganska länge sen jag var vaken en hel natt, eller
det var nog senast förra veckan, men det är skillnad när man väljer det själv och när man
inte kan sova. När man väljer det själv är det bland det bästa som finns. Att sitta med
musik som det enda som dödar tystnaden 0ch se hur det långsamt, långsamt blir ljusare
utanför fönstret. Självklart är det så mycket bättre att vara vaken med någon och inte
ensam hela natten, men samtidigt är det ganska skönt att bara kunna sitta i sina egna
tankar och inte behöva tänka på någon annan. Samtidigt som det värsta jag vet är att
vara ensam, så älskar jag det.

Ibland.

05 juni 2009

GE MIG KÄRLEK OCH PASSION OCH HUNGER OCH MAGI SÅ SMÄLTER JAG RAKT AV.

Jag har sommarlov. På riktigt. Jag åkte in till skolan och gjorde det äckliga
matte provet igår morse, trots att det tog emot att gå upp klockan sex på
morgonen när jag visste att i princip alla andra på hela skolan fick ligga och
sova hur länge dem ville. Det gick faktiskt förvånansvärt bra och var inte alls
så svårt som jag hade förväntat mig att det skulle vara. Det känns skönt, heh.
När jag var klar gick jag och väntade på att min finaste skulle komma och möta
mig, och jag blir alltid lika glad när jag ser hans fina ansikte komma emot mig.
Hela han som är världens finaste. Min. Det var även den personen jag spenderade
resten av dagen, kvällen och natten med. Jag var, trots det äckliga vädret som
förstörde mitt hår totalt, väldigt glad och pepp på hela världen, livet och ja, allting!
Jag älskar det.

Jag har bestämt att den här sommaren är min. Eller ska bli i alla fall. Inga jobbiga
nätter eller konstiga känslor ska få ta över mig nu. Jag känner mig peppad som
aldrig förr på allting som jag ska göra med människor jag älskar och jag skulle inte
ge bort den känslan för något i hela världen. Inte människorna heller, för den delen.
Ta mig till sommarnätter med älskling, musik och solnedgångar. Ge mig hysteriska
sommardagar med bästis, sis', skratt och lycka. Jag vill ha bad, sol, på tok för mycket
glass och resor som blir oförglömliga.

Det är nästan så det borde vara förbjudet och se fram emot saker såhär mycket.
Någon borde stoppa mig och trycka ner mig mot asfalten. Få mig att inse att världen
inte är så jävla fin. Eller nej, förresten. Världen är så jävla bäst. Så länge jag är med
dem som betyder någonting. Dem som betyder allt.

03 juni 2009

AND IT'S COMING CLOSER.

Går kvällen var riktigt rolig och nu är det sommarlov. Helt galet, osannolikt
och konstigt - men sant. Kvällen för övrigt bestod mest av musik, god mat,
cider, vin, dansdansdans, snack och hur mycket skratt som helst. Trots att
vädret var kasst så blev det sådär väldigt jättebra allting. Och jag gillare.
(Bilder från kvällen finns här för er som är intresserade.)

För övrigt måste jag bara berätta att cykelturen hem till Emelie klockan tre
på natten blev väldigt intressant. Jag cyklade, och ja, jag behöver kanske inte
säga så mycket mer?

Ja, så nu är det sommarlov då. Det är den tiden jag längtat till så innerligt mycket,
hur länge som helst känns det som. Men tiden har gått så himla fort att det är läskigt.
Tyvärr så ska jag till skolan imorgon och göra ett jävla matte-fucking-nationelltprov
eftersom jag var sjuk när det skulle göras. Jag känner peppen. Inte.

01 juni 2009

"Fine, maybe I'm the puzzle. But you're still the pieces."

Dålig uppdatering under helgen, jag vet. Men jag har faktiskt haft en massa annat för mig
än att sitta vid datorn, jag kände faktiskt att jag har ett liv under helgen! I fredags var jag
med bästis. På en cykel vi visste när som helst skulle braka sönder totalt skrattade vi oss
igenom kvällen. Till vår stora förvåning gick den faktiskt inte sönder. Det kanske är så man
ska göra - skratta och skita i att saker håller på att gå sönder, och på så sätt rädda dem från
att göra det. Hur som helst så var det den första kvällen i år då jag fick riktig sommarkänsla!
Jag kände det i hela kroppen när vi satt och åt glass på kyrktrappan, med solen i ögonen
och fåglarnas kvitter i öronen. När klockan sen blir tio och solen fortfarande inte gått ner
och värmen finns kvar i luften, då är det bevisat på riktigt att sommaren är här. Åh!

I lördags var jag med älskling + hans familj på hans systers konfirmation. Efter kyrkan blev
det hem till dem med massor av människor och äta mycket mat + världsgodaste pajen. :>
Resten av kvällen spenderades där och det var mys till tusen. Vädret var ju om möjligt ännu
mer underbart än i fredags. Jag blir så glad, glad, glad. Och älskling är finast i världen.

Igår stekte jag mest och gosade med älskling. Förberedde mig för morgondagen (idag)
som faktiskt inte blev så dum trots allt. Det var "aktivitetsdag" med klassen vilket innebar
sol och bad, grillning och fotboll = i love. Förutom att min kondition är sämst i hela jävla
världen och jag börjar låta som att jag ska dö vilken sekund som helst efter en rush så
var jag rätt så duktig tycker jag minsann.

Väldigt intressant och bra inlägg, eh. Mest av allt ville jag nog lämna ett livstecken och
säga att allting är förjävla bra för tillfället! Sen måste jag bara tillägga att det är väldigt
sjukt att det är Juni nu. Shit. Och någonting som är ännu mer sjukt är att vi har avslutning
imorgon. Stopp, nu. Vänta. Va? Oj.