18 september 2009

lately i've been dreaming
with you.

Tvingade mig själv till skolan trots att jag absolut inte
orkade. Blev faktiskt jävligt stolt över mig själv och
tänkte att det kanske till och med kunde bli en bra
dag när jag satt på bussen med min musik.
Efter en halvtimme i skolan kan jag säga att jag
ändrat uppfattning. Helt. Totalt. Fick självmordsont
i magen och ville mest dö, försvinna och brinna upp.
Jag måste verkligen göra någonting åt det där, för
det fungerar verkligen inte att få så ont att jag vill
döda mig själv en gång i månaden. Eh.

Hur som helst, åkte hem till älskling, (som är sjukling,
bah) pussade lite på honom och hämtade lite mer
v.ä.n.n.e.r som jag kan underhålla mig med ikväll oså.
Jag vill att älskling ska bli frisk. Han är för fin för att
vara sjuk och jag är inte gjord för att vara ifrån honom.
Samtidigt kan vi ju inte vara med varandra när vi är
sjuka, för då smittar vi ju bara varandra om och om igen
och så blir vi aldrig friska. Men är vi inte med varandra
blir vi inte heller friska, så var fan finns logiken där?

Ingenting är logiskt.
Eller jo! Någonting som faktiskt är något bland det
mest logiska på länge är att det förmodligen blir
att se finaste Lasse med Sis' i antingen november
eller december. Åh. Jag blir så glad!

16 september 2009

you hold me up
all the time i'm falling down.


we're not the same, dear,
as we used to be.


Allting som måste göras och alla krav som ställs hela
tiden svider som salt i ett öppet sår.
Jag försöker verkligen fokusera och stänga ute den
världen jag helt och hållet förlorar tron på.
För hur ska jag ens kunna våga tro på någonting,
när den mest färgglada och finaste människan i mitt
liv faller rakt framför mina ögon?

Mest önskar jag att jag bara kunde gömma mig bakom en
stängd dörr ibland som kunde hålla allting ute, för det krävs
mer ork än vad jag har just nu att hela tiden försöka skjuta
bort allting.

Äsch, jag antar att det inte finns någon anledning till
att gömma sig. För jag vet ju precis lika bra som vilken
idiot som helst att det bara hjälper för stunden. Ändå
så fortsätter jag att blunda och vara sådär töntigt naiv.
Jag fortsätter att strunta i allt och bara leva för helger
och stunder där jag kan känna mig lycklig.
Trots att jag vet att allting bara blir värre när nästa
bomb faller.

Det känns ganska oförståeligt att livet fortsätter stå
på play trots att i princip allting rasar runt om kring
en själv. Och trots att lungorna ibland punkteras på
luft så fortsätter dem ganska så oregelbundna andetagen.

Jag har, och kommer nog aldrig heller, förstå kopplingen
mellan andetag, hjärtslag och kropp. Men det kanske är
bäst så.

15 september 2009

stå aldrig still.

Men snälla, ingen panik här
för jag har aldrig begärt
att ni ska stå ut med
mina skrik och min värld.

Varje dag av mitt liv,
varje andetag tar tid.

Jag står aldrig still.
(Stå aldrig still).

look right through me,
look right through me.


Sitter i skolan och skriver klart en recension om Donnie Darko.
Älskar filmen skarpt och hela soundtracket är verkligen to die for.
Intressant, jag vet.

Eh.

13 september 2009

you're barely waking,
and i'm tangled up in you.

Helgen som kan ha varit den absolut mysigaste någonsin med älskling
är slut. Imorgon är det tillbaka till verkligheten som på något sätt hållit
sig långt, långt bort från mig dem här dagarna. Väl behövt. Det blir lite
värre att gå rakt in i allt igen, men det finns inte direkt något val.
Jag bara måste.

Det är snart helg igen.
Snart blir allt bra igen.

Om jag fick bestämma skulle vi alltid vakna bredvid varandra
i trassliga lakan och gryningsljus.

11 september 2009

amazing, because it is.

Ikväll kommer älskling hit och vi är ensamma hemma.
Har längtat efter den här helgen hur länge som helst
känns det som. Har planerat lite saker, så ska sätta
igång att fixa och trixa lite snart, ehe.

Åh. Älskar alla dessa fjärilar i magen och hårda hjärtslag
för dig.

10 september 2009

-

Bara för att göra det klart för alla som skriver
och ringer och blir upprörda osv över mitt
förra inlägg så är det inte älskling det handlar
om. Så, nu vet ni.
innan sommaren blir oktober

i'm having trouble breathing,
you're sitting on my chest
.

Har behövt stänga in allt för mycket tankar och känslor,
men har ändå överlevt dagen. Tre timmars engelska med följd
av tre timmars matte är inte direkt någonting jag hurrar över
kanske, eh, men huvudsaken är att jag faktiskt gick hela dagen
och inte gick hem trots att jag nog aldrig varit så orklös och
fejkad som idag. Sen att jag mest stängde ute allting tillsammans
med min musik, det är en annan sak. Det känns som att det är
precis vad jag behöver göra tills fredagen är över och jag äntligen
kan slappna av, ligga tungt i älsklings famn och försöka andas lite igen.

Det är svårt, förjävla svårt att låtsas som ingenting och spela oberörd.
Mest vill jag bara skrika åt dig, slå på dig, berätta hur idiotisk du är.
Hur helvetiskt dum i huvudet du är just nu.

Men jag väljer att inte göra det. Istället sitter jag för mig själv
och stampar irriterat med foten. Hårt, hårt, hårt i marken om
och om igen. Med tårarna brännandes bakom ögonlocken,
rädslan över vad som faktiskt kan hända och att jag alltid är
lika hjälplös. Alltid lika hjälplös, naiv och lättlurad.
Jag är så arg på dig att jag skulle kunna ta sönder allt
som går att ta sönder.

Samtidigt är jag rädd. Så himla rädd att det ska hända dig
någonting. Jag skulle inte klara av det.
Och jag vet inte vad jag ska göra,
för tydligen så räcker det inte att jag älskar dig.

Det gör så jävla ont.

08 september 2009

för allting är så tråkigt
(och jag är sjuk, sjuk, sjuk)

HAR DU:

Ett förhållande: Ja, och det rockar

En bästa vän: Absolut.
Haft ett seriöst förhållande: Är i ett.
Dejtat en av dina bästa kompisar: Nixpix.
Blivit kär vid första ögonkastet: Näe.
Fått ditt hjärta krossat: Nej.
Haft ett one night stand: Nej.
Skrikit åt en lärare: Nah, inte direkt.
Kysst någon och sedan ångrat dig: Nej.
Ljugit för dina föräldrar om vart du är: Ett par gånger kanske.
Några smycken som kostat över 1000 kr: Inte vad jag vet.
Snusat: Nej, blä.
Rökt: Nej, och onödigt.

DAGENS:
Klädsel: Sjukling kläder. (Oversize t-shirt.)
Frisyr: Ful.
Låt: Introt till vänner. I'll be there for you.... lalala.
Vill ha: Fredag!
Sjuka: Förkyldddd.
Saknad: Älskling.
Köp: Ingenting.
Godis: Ingenting :(
Attityd: Eh. You tell me.
Tanke när du såg dig själv i spegeln första gången i morse: "Jag har sovit dåligt."

FÖRSTA:
Bästa kompis: Mikaela såklart.
Bil: Jag har ju min Porsche. Inte.
Husdjur: Tamråttan Basil.
Semester: Gotland I guess.
Jobb: Prao?
Köpta skiva: Typ A-teens eller något.
Riktiga kärlek: Anton.
Piercing: Läppen snart! :>
Konsert: Lars Winnerbäck
Fylla: Ehe. No comments.

SENASTE:
Personen som sms:adade dej: Papi.
Personen som du kramade: Älskling.
Peronen som ringde dig: Mikaela.
Personen som du ringde: Mami.
Personen du sa 'jag älskar dig' till: Anton.
Alkoholdrycken: Cider.
Bilfärd: Till bussen igår morse.
Filmen du såg: Kollar på vänner nu!
Gången du grät: Igår.
Måltiden: Frukost för en stund sen, eh.

SKULLE DU:
Våga hoppa fallskärm: Nej för fan!
Våga hoppa bungyjump: Tveksamt.
Dejta någon med väldigt mycket tatueringar: Nej, jag har Anton!
Kalla dig själv lycklig: Kanske.
Hellre ta bilden än vara med på den: Absolut.
Kunna gråta över en kille: Ja?
Kunna gråta över en tjej: ...kompis? Ja.
Ljuga för någon: Beror väl på.
Kunna springa: Eh, ja?

VAD:
Gör du just nu: Kollar på vänner.
Ska du göra imorgon: Om jag mår bättre - skola.
Säger du till dig själv när allt känns svårt: Det går (aldrig) över.
Har du med dig in på bion: Sällskap och massor av gott.
Är det för färg på dina byxor: Har inga. På mig, alltså.
Är det för väder hos dig just nu: Tror det är lite moln men sol?
Är det första du lägger märke till hos det motsatta könet: Ögonen, stilen.
Skulle du göra om du vann på lotto: Beror på.

BLANDAT:
Är du blyg inför det motsatta könet: Kind of. Ibland.
Hur gammal blir du nästa födelsedag: 18! (GOTTA LOVE IT.)
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan: Yes.
Använder du huvtröjor: Det händer.
Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar?: Ja.
Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta?: Beror på.

VAL:

Solnedgång eller soluppgång: Solnedgång.
Sommar eller vinter: Olika från dag till dag.
Vilken ålder har varit bäst hittills: Vet faktiskt inte..
Sova på sida, mage eller rygg: Om jag är ensam - mage. Med älskling - sida.
Kramar eller kyssar: Både och ju!

07 september 2009

-

Det är tur att jag har världens mysigaste katt.
Ska gosa ner mig i hans varma päls och kolla
på vänner hela natten. Jag vet att han förlåter
mig om jag snorar ner honom.

God natt.
i'm trying i'm trying i'm trying
i'm trying i can't
.

Och jag är så jävla trött på att vara i rum där jag känner mig betydligt
mycket fulare, sämre och allmänt misslyckad jämfört med alla andra.
Jag är trött på att all min ork är som bort blåst och att jag förmodligen
är den mest förjävliga människan man kan ha att göra med för tillfället,
trött på min psykiska berg-ochdalbana som jag utsätter dem i min om-
givning för. Jag är trött på att tiden snurrar så jävla fort medans jag själv
bara snurrar bort.

Trött, trött, trött.

Helst vill jag mest bara lägga mig ner och sova bort dagar, veckor och ett
par månader. Jag vill vara sådär överdrivet motiverad och positiv igen.
Vara den där tjejen som slänger in dumma kommentarer till allting och
skrattar mest åt sig själv, vara den där tjejen som faktiskt kan kolla sig i
spegeln och tänka "jag är bäst i hela världen, fuck them som säger något
annat!". Jag vill vara den bästa flickvännen och jag både vill och behöver
vara omringad av människor jag älskar mest av allt. Jag vill att den här
dåliga perioden ska vara över.

Jag måste lära mig att blunda lite mer för allt som egentligen inte betyder
någonting. Och jag måste lära mig att se det där någonting som faktiskt är
i alla fall lite grann, lite tydligare.

Det går över. Jag vet att det går över.

06 september 2009

trying to forget who we're
gonna be when the alarm rings
on monday morning.

Det känns som det är söndag hela tiden och jag förstår inte
riktigt vart dagarna tar vägen eller vad jag gör under dem.
Dem flyter mest in i varann och jag har varken ork eller lust
att försöka sära på dem. Lättare att bara låta det vara.

Mina ögon rinner och näsan är täppt. Jag låter som en
hes pingvin eller något i den stilen, eh. Jag vill bara ligga
under mitt varma täcke, dricka jordgubbs te och kolla
på v.ä.n.n.e.r hela dagen. Jag vill sova bort hela veckan,
vakna på fredag och vara frisk. Jag vill bara höra dina
hjärtslag.

Nästa helg kommer bli underbar.
Åh, jag längtar!

05 september 2009

we move like cagey tigers.
(med teleobjektivet,eh)




as our hearts started beating faster.

Någonting som verkligen inte är okej är att jag saknar min pojke
så fort han gått utanför min dörr och att min hals svider så satans-
jävla-äckelmycket när jag sväljer att ögonen tåras och jag vill bara
dö lite. Har säkert lyckats få baconfluensan. Det skulle vara ganska
så typiskt, eh. Speciellt eftersom jag verkligen inte har tid att vara
sjuk nu. Även om det skulle vara väldigt skönt att slippa skolan nästa
vecka, så kommer jag missa så djävulskt mycket. Och det är ingenting
jag orkar just nu.

Hur som helst, kvällen ser mest ut som att den kommer spenderas
hemma. Ska försöka vara lite halvsocial med folk som kommer hit om
en stund, äta middag oså (om halsen tillåter). Sen får det bli v.ä.n.n.e.r
och godis resten av kvällen. Fint.

Förövrigt är det nästan höst nu. Och det gör att jag saknar blodsyster om
möjligt ännu mer än jag redan gör. Att något så nära kan vara så långt bort.
Satan vad ont det gör.

03 september 2009

varje andetag är för dig.


02 september 2009

jag kan förlora mig.

01 september 2009

jag har varit vaken hela natten,
känt om hjärtat sitter kvar.


Jag gillar oftast inte nätterna längre, att få ångest varje
gång jag är ensam och släcker lampan, för det är då mitt
huvud börjar gå på högvarv. Det som jag absolut inte får
låta mitt huvud göra just nu. Inte tänka och bara göra,
var det ju.

Lägger mig ner i sängen, drar täcket över mig och tror att
det ska hjälpa. Precis som att ett täcke ska göra allting bra
och hålla borta det jag inte vill höra eller ta tag i. Samtidigt
som hjärtat börjar slå hårdare och hårdare drar jag täcket
över huvudet men då blir det så mörkt att det skulle kunna
skrämma mig till döds. Drar bort täcket och kollar på klockan.
02:25. Känner en liten panik över att jag ska gå upp om mindre
än fyra timmar och jag har inte sovit någonting. Sätter mig upp
i sängen. Kollar på klockan igen. 02:28.
"Ta slut någon gång, jävla natt. Försvinn jävla mörker!"

Tar fram mobilen, slänger iväg ett sms till dig och sitter sen
i mörkret och tystnaden. Väntar på svar. Det enda som kan
lugna mig. Men mobilen fortsätter vara sådär äckligt tyst och
jag blir förbannad på mig själv. Lägger mig ner i sängen igen och
försöker tänka på andra saker. Kan inte ligga still. Vänder och
vrider mig i trassliga lakan och önskar mer än någonting annat
att du låg bredvid mig. Med dina lugna andetag och varma doft.

Plötsligt ringer klockan och natten är slut.
Och det är precis som om ingenting har hänt.
Igen.
jag fungerar inte så.

Dom säger att det är höst. Jag säger inte så mycket alls,
försöker mest gömma mig i musik som känns för mycket
och låtsas som att jag inte hör. Och det gör jag inte till slut
heller. Har istället börja lyssna på orden i musiken som på
något konstigt sätt kan sätta ord på allting så mycket bättre
än jag själv kan. En dag ska jag också kunna sätta ord på
vad jag känner sådär perfekt.

Jag önskar att sommaren kunde stannat lite längre.
Jag trodde att det kanske kunde bli annorlunda den
här gången, men varför hoppas jag ens?

Och jag har slutat att räkna dagar,
dom får inte plats någonstans i alla fall.

31 augusti 2009

21:28

Släpp aldrig in dom här
och ge dom
inga nycklar till mig.

Säg att du inte vet.
jag blir din skugga.




30 augusti 2009

time to pretend.

Söndagsångesten kryper sig sakta alltför tätt inpå och det finns ingenting jag
kan göra för att på något sätt slippa den. Kan inte komma runt, över eller under
den. Måste ta mig rakt igenom den. Den går rakt igenom mig.

Orklös heten är tillbaka, trots att det egentligen är nu som det borde vara som
mest ork i mig. Hela min kropp känns bara tung och trött och känslan av att jag
snart kommer att få massor av saker att göra som jag inte har tillräckligt med
energi till gör att jag bara vill lägga mig ner och sova till nästa sommar.
Varför måste skolhelvetet komma och ta ifrån mig alla spår av känslor där jag
orkar och faktiskt vill göra någonting och fylla mig med stress och prestations-
ångest? Hur kunde sommaren gå så himla, himla fort? Åh.

Jag antar att det är nu det är dags att bara göra och inte tänka, igen.

28 augusti 2009

someone like you.



27 augusti 2009

the spiderman is having me
for dinner tonight.


Okej.
Det blev inget sova just nu för -

under mina sjutton år på denna jord har jag aldrig
sett en så stor spindel i min närhet som den som
kryper runt under min säng just nu. Fy faaaan.

Jag kommer inte sova ett skit i natt om den jäveln
ska krypa runt här inne. ÅH.
carry on
(my world will fall without you)


Jag kan inte direkt påstå att min kropp mår speciellt bra efter
gårdagen. Det enda jag tänker säga är att det var "hajk" med
klassen + några till, eh. Ganska så typiskt och självklart att
det spöregnade ungefär en av dem två milen vi gick och jag
fattar inte ens att jag gjorde det. Men kvällen blev hur som
helst inte så dålig som jag trodde. Tack till några. Mest älskling.

För tillfället är det ganska så mycket för mycket både som händer och snurrar
i mitt huvud. Det enda jag vet är att jag hatar att sakna och att jag inte vet vad
jag skulle ta mig till utan älskling. Och jag vet att jag måste få ordning på saker
och ting. Så är det. Mer vet jag inte. Mer orkar jag inte heller just nu heller.
Min kropp värker och ögonlocken är för tunga för att sitta och försöka sätta
ord på vad jag känner. Det blir musik och sova för min del.

24 augusti 2009

jag hade nästan glömt.

Efter vad som kändes som en sömnlös natt ringde mobilen
vid klockan sex och jag tvingade mig upp och gjorde allt jag
skulle göra som i slow-motion. Ganska skönt att allting går
utav bara farten utan att jag behöver tänka alltför mycket.
Plötsligt sitter man bara där på bussen på väg till skolan och
vet varken hur man orkade ta sig upp ur sängen eller hur man
fixade sig i ordning. Musik, mobilen och en liten känsla av panik
höll mig sällskap på bussen idag där det var alltför mycket folk
och där älskling var alltför långt borta enligt mig. Ingen att luta
mitt huvud mot och ingen att hålla i handen. Ingen som kunde
få hjärtslagen att slå lite mer normalt och inte dunka på som om
kroppen nyss sprungit tusen mil, eh.

Förövrigt var dagen ganska så fin. Jag försöker bara flyta med,
inte tänka alltför mycket. Saknar blodsyster så det gör ont gör
jag också. Hela tiden. Hoppas verkligen vi ses i helgen, för det
här håller verkligen inte annars. Jag vill skratta så magen gör
ont och luften tar slut. Åh. Jag behöver dig.

21 augusti 2009

idag fyller vi femton.


19 augusti 2009

kan du beskydda mig?

Och även fast det känns helt overkligt så är sommaren
i princip slut och om två dagar är det skola igen.
Jag mår dåligt bara av att tänka på att jag snart måste
börja tvinga upp mig själv sådär djävulskt tidigt varje
morgon, fixa och trixa (stressa sönder) och passa massa
tider till allt och ingenting. Eh.

Däremot känner jag faktiskt att det ska bli ganska skönt
med höst. Årstiden, menar jag då. När allting förlorar sin
färg men samtidigt är så färgglatt som det någonsin kan bli.
När varm choklad och tända ljus med folk man tycker om
blir det bästa som finns.

Jag vill fota! Jag vill vara sådär äckligt kreativ, duktig och
peppad på det igen. Känna mig bra på någonting jag gör och
inte bry mig om vad alla andra håller på med eller tänker.
Bara göra och inte tänka och bli nöjd med resultatet.

Ge mig bara för mycket tid (om det ens är möjligt) med dem
bästa människorna i mitt liv, mys, fin musik, kreativitet och
ork så ska jag nog klara mig igenom både skolstart, ord och höst.

15 augusti 2009

du och jag, vi slår i samma takt

Även fast det bara gått ett par timmar längtar jag efter dina
mjuka kyssar, varma kramar och fina ord. Bara tanken på att
du är min och att jag snart kommer ligga bredvid dig igen i den
mjuka sängen vi lärt oss kalla för våran gör mig till världens
lyckligaste människa. Ingenting i hela världen kan göra mig
så lugn som när jag ligger bredvid dig innan vi somnar -
med dina lätta andetag som kittlar min hud och dina hjärtslag
som slår i takt med mina. Det bästa jag vet.

Du är det finaste jag har älskling och jag skulle inte ge bort det
vi har för någonting i hela världen.

14 augusti 2009

och du liknar ingen annan

Dagen var regn, vaniljlatte och springande från regnet
under en i princip svart bullrande himmel i äckeltuna
med min finaste idag. Och det var fint.

Nu är det Innan vi faller, jordgubbs te och varma,
lugna hjärtslag. Snart blir det v.ä.n.n.e.r tills ögonen
inte orkar hålla sig öppna längre. Vilket lär bli ganska
snart eftersom klockan är halv två.

God natt.

12 augusti 2009

innan vi faller

Över taket slocknar stjärnor vi inte visste fanns,
vi kan en del om ensamhet och håller i varann.

Och gatorna är tomma men vi kan hålla i varann,
i vad vi än förlorat och vad vi kanske vinner.

Innan vi faller. Innan vi faller.
Innan vi faller härifrån.

11 augusti 2009

with or without you


smutsigt.

there's nothing like you and i





Inga ord kan beskriva hur mycket jag älskar dig.

10 augusti 2009

och jag har tröttnat på att vänta

Förutom att jag vaknade upp bredvid min finaste älskling idag
så är den här dagen inte alls värd att tyckas om. Inte det minsta.
Jävla skitdag.

Jag blir så trött på allt.
På er. På dig.
Jag blir så trött på dig!

Du bryr dig inte.

Jag skulle kunna slita loss mina armar,
mina lungor, mitt svaga lilla hjärta
och mina ögon bara för att få slippa.
Jag skulle ta sönder mig helt,
bara för att få slippa det här.

För att få allting att vara som förut.

Men det fungerar inte så.
Fan, det fungerar inte så.

07 augusti 2009

jag satt vid fyrisån och dödade tid

Idag vaknade jag upp inte alltför pigg hos världens bästa Sis' efter ungefär fem timmars sömn. Alltid lika underbart! Går kvällen spenderades först ute på en promenad som slutade vid slottet där galna fåglar, äckliga trollsländor och båt-hanggliders (eh?) stod för underhållningen i kvällssolen (som förövrigt var sådär extremt jättefin när den gick ner över vattnet som den bara kan vara en sommarkväll). Att resten av kvällen hemma hos Sis' mest bestod av skratt behöver jag kanske inte ens säga? Det finns ingenting som gör en torsdagskväll bättre än skratten med Sis', vill jag lova.

Vandrade hemåt vid elvatiden idag i den självmordsvarma förmiddagssolen. Visst är det underbart med sol och blå himmel, men man vet inte riktigt vart man ska ta vägen när det i princip är för varmt för att andas. Äsch, jag ska inte ägna mig åt att klaga på att det är för varmt när solen faktiskt skiner. Det är inte mer än två veckor kvar av lovet, och är det någonting jag inte kan få för mycket av då är sol. Så shine on, solen - jag skiter i om det är för varmt! Jaja.
..Sen jag kom hem har jag mest ägnat mig åt att fota, städa lite smått, laga lite ätbart och dansat runt i mitt f.d. nystädade rum, vars golv nu mest är fyllt av kläder och strunt. Jag har helt enkelt fortsatt leva på glädjen och energin från igår. Förövrigt älskar jag att ligga på mitt kalla golv och lyssna på musik och bara finnas. Tror det är ungefär så resten av den här kvällen kommer att spenderas oså.

we build then we break



i like who we are when we are around us

02 augusti 2009

i try and fail, and try and try again

För tillfället är jag så full av ord att jag nästan känner mig tom på dem. Samtidigt som allting i mitt huvud känns som på ett på tok för hysteriskt kaos så känns det så enkelt. Som att alla frågetecken kommer slätas ut om jag bara låter allting vara. Bara följa med och fortsätta andas liksom. Samtidigt som jag tar dem där andetagen tänker jag under mina sista nitton sommarlovs dagar umgås med dem som förmodligen känner mig bäst. Jag ska mysa satan med min pojkvän som förmodligen är världens finaste människa. Jag ska vara ute sent och njuta av solnedgångar och stjärnklara himlar. Somna för sent och sova för länge. Jag ska skratta tills jag får sådär otroligt ont i magen som bara jag och blodsyster kan. Dansa pinsamt dåligt till musik som egentligen inte ens är bra och prata om precis allt och inget till det är slut på ord. Jag tänker leka skiten ur bästis och Sis' och äta så mycket tills jag förmodligen vill spy.

Försök att stoppa mig nu!

we like to watch you laughing





however far away, i will always love you










JAG MÖTTE DIG NÄR JAG VAR SLAGEN.




30 juli 2009

LONELINESS IS BETTER WHEN YOU'RE NOT ALONE.

Jag är på extremt jag-vill-fota-humör. Och det är ju roligt eftersom jag inte känt någon som helst pepp till det under en ganska så lång tid. Någonting som är mindre roligt är att min laddare till kamerabatteriet är lite spårlöst borta. Lite typiskt sådär. Mina tre alternativ var den skulle kunna vara har nu gått ner till att den måste finnas på ett av dem ställena. I mitt rum. Men jag har då inte hittat den. Börjar fundera (och få lite småpanik) över att jag råkat kasta ner den i en av säckarna med kläder jag slängde för ett par dagar sen när jag städade rummet osv. Det verkar inte speciellt troligt kanske man tycker - men jo. Jag skulle mycket väl ha kunnat kasta ner den där i rena hetsen, för när jag hetsar vet man aldrig var saker och ting hamnar och blir av, eh.

Hur som helst, jag måste hitta den.

Update:
JAG HITTADE DEN! Jag är bäst.
Förövrigt kom jag att tänka på hur stökigt det har blivit i mitt rum på no time at all. Igen. Det är ingen idé att städa egentligen. Tänker jag efter lite mer så är det mysigare när det är lite småstökigt. Men ändå, så ovärt att städa då ju. Eh. Den enda som har varit här sen jag städat är älskling, så jag får väl skylla på honom. Eller kanske tacka istället, med tanke på att mysfaktorn som sagt har höjts.

28 juli 2009

-

Det känns bättre nu.
Jag är övertrött och jag ska sova.

God natt.

27 juli 2009

BYGGD AV BOMULL.

Mitt humör är så labilt att det är läskigt.

Jag vill bara ligga bredvid dig och känna mig sådär lugn och trygg.
Jag orkar inte vara ensam.

Det känns som jag inte orkar med mig själv ens.
Men vem gör det, egentligen?

Vem fan orkar med mitt känslomässiga bergochdalbane skit,
egentligen?

Inte någon.
Fan.

Jag är inte lite jobbig just nu.

25 juli 2009

ALLTSÅÅÅ.

Jag orkar inte leva idag om min mage inte slutar göra så förbannat
fittigt jävla ont.

Ipren är bajs och fungerar inte. Sug min kuk.
Och dö.
Ja.
Om inte annat så kommer jag göra det inom en mycket
snar framtid. Antingen av smärta eller av att jag kvävs
för att jag gråter sönder av smärtan. Undrar vilket av
alternativen som är bäst? Man kanske borde skjuta sig
istället.

HEJ DÅ JAG HATAR ALLT (nästan) OCH SKA ÄTA CHOKLAD TILLS JAG DÖR.

hjärtegull




24 juli 2009

du är musiken i mig

Återigen har det varit tomt på ord här ett tag, eller ett par dagar, eftersom dem senaste tre dagarna har bestått av älskling, mys, f.r.i.e.n.d.s och massor av gott att äta. Heh. Jag har bott hos älskling som varit ensam hemma och det har varit bäst. Dels för att han är bäst och dels för att jag slapp vara bland en massa idioter som är otroligt bra på att få mig att känna som att jag är ungefär lika stor som en bananfluga eller något liknande, eh.
Hur som helst. Jag älskar min pojke. Sådär jättejättemycket.

Annars har jag träffat folk jag inte träffat sen skolavslutningen idag. Lite knasigt, men så är det. Det var trevligt, synd bara att Jennan är i Grekland och dissar oss. Att det alltid ska vara så svårt att få allihopa att vara hemma samtidigt. Dumt, tycker jag. Fridolf är förövrigt blond igen, och det tycker vi om. Nu är det hon och jag som är braceface-blondies igen :*
Och det jag nämnde om att jag alltid saknar någon för ett tag sen - är så himla sant att det är läskigt. För hur jag än gör och fixar så är det alltid någon som fattas. Känns det som i alla fall. Sis' har åkt nu. Igen. Och jag hann bara träffa henne en gång. I och för sig så kommer hon hem om en vecka igen, men ändå. Blodsyster däremot kommer hem imorgon och i nästa vecka får jag träffa bästis igen. Åh!

Men ja, tillbaka till dagen.
Eftersom det naturligtvis inte gick någon buss från Läggesta när jag åkt hem, så fick jag gå. Inte för att det gjorde mig så mycket, jag hade ju min ipod med mig och till min stora förvåning bestämde den sig faktiskt för att leva hela vägen hem. Den har haft en tendens att svika mig dem senaste gångerna jag velat stänga av och låta världen stanna med hjälp av musiken. Så jag gick hem i kvällssolen med fin musik i öronen och en känsla av att resten av världen inte gjorde några som helst ljud och rörde sig som i slowmotion. Härlig känsla.
Det finns nog ingenting annat som kan få mig att känna mig så självsäker som musik. Hur konstigt och patetiskt det än låter, så är det sant. Det känns som att jag är bäst i världen och som att jag kan klara av precis vad som helst med rätt musik i öronen. Jag bryr mig inte om vilka jag möter, eller när. Jag bara går framåt. Framåt i takt med musiken, precis som att det är den som får mig att fortsätta. Fortsätta tills jag är framme, var det nu än är.

Jag vet inte vart jag ska, men jag ska fan komma dit.
Och det kommer gå, för du är musiken i mig.

20 juli 2009

TÄNK OM VI SKULLE VAKNA, INTE ANDAS. VÅRA LUNGOR TÖMDA PÅ LUFT, PRECIS SOM OM VI FÅTT EN KNUFF.

Alla bara tjatar på mig och jag är i vägen överallt. Har fortfarande min stora tröja som jag sov i på mig som ett bevis på att jag inte orkat med någonting idag. Har mest legat i sängen med datorn hela dagen förutom när jag gick upp för att hämta jordgubbs te. Det tillsammans med musik, film och sms har varit dagens tidsfördriv.

Just nu störs jag av någon sorts stressad känsla i kroppen. Jag vet inte varför, men jag antar att det är någonting jag borde göra som jag glömt bort, eh? Anyways, kvällens planer ser händelselösa ut. Kommer förmodligen sitta instängd i mitt rum och vänta på imorgon. Men innan dess ska jag försöka få i mig någon form av mat och... äsch, jag vet inte. Orkar inte ens tänka och det jag skriver är varken speciellt förståeligt eller intressant.

MY WEAKNESS IS THAT I CARE TOO MUCH.

Dagen har mest varit regnig, men det är ingenting som stört mig. Jag brydde mig inte om att det här är en sån där dag när jag inte har någonting att ta på mig som ser bra ut, jag brydde mig inte om att jag ser ut som ett lik. Jag har inte ens brytt mig om att mitt hår lockat sig och varit väldigt skabbigt, eh. Jag har varit med Sis' och fan vad bäst vi är.

Hon är en av få personer jag faktiskt kan umgås med och inte bry mig om såna saker som annars är så viktiga att jag inte ens vill gå utanför dörren om det inte är rätt. Saker som egentligen är obetydliga, men blir så himla "viktiga" helt plötsligt när man inte vågar vara sig själv. Jag hatar att världen är så äcklig och utseendefixerad. Men det är väl bara en av minst tiotusentals saker man helt enkelt får lära sig att leva med.

Någonting annat jag hatar (som jag återigen blev påmind om av en speciell person ikväll) är beteendet att tycka synd om sig själv hela jävla tiden och låtsas vara ovetande om att folk bryr sig för att ständigt få bekräftelse på detta. Och kanske är det på grund av depression, vad vet jag. Men det är lika jäkla surt att försöka hjälpa någon i två års tid utan att få ut någonting av det. Inte ens ett enda litet försök till att göra saker bättre. Och man märker när det inte är på riktigt längre, när klagandet och "hur dåligt allting är för mig" inte är sant längre, utan bara ett rop på bekräftelse att folk bryr sig.

Egentligen borde jag inte ens bry mig längre. Inte bry mig om dig.
Ändå så gör jag det. Eller mer stör mig. På grund av lite olika anledningar...
Så jävla ovärt.

I can't help you fix yourself,
but at least I can say I tried.

(Roligt med mitt bergochdalbane-känslo skit, eh.)

17 juli 2009

DET KÄNNS SOM OM JAG HAR GLITTER I HJÄRTAT.

Klockan är snart två och jag borde sova. Ska tvinga upp mig själv vid tio imorgon igen.
Idag blev det att gå upp lite senare eftersom älskling sov här, och våra planer att gå
upp "tidigt" blir liksom riktigt aldrig som vi tänkt oss. Men vi gillare!
Dagen har jag mest spenderat med älskling, musik och mys. Kände verkligen för att
inte göra någonting speciellt och bara njuta av att vara med och känna värmen och
hjärtslagen från världens finaste. Min finaste. Egentligen är det ganska konstigt hur
otroligt bäst det kan kännas att göra ingenting. Konstigt, men underbart. Det känns
som om jag blir kär om och om igen och det är en känsla jag aldrig vill ska försvinna.
Stort hjärta.

Nu ska jag snart försöka mig på att sova. Ensam. Ingenting jag tycker om, men det
får gå. Imorgon ska det bli sol, varmt och mys. Ska köpa brända mandlar och vara
med min finaste. På lördag kommer fina flickor hem och jag älskar det!
FY FAN VAD BRA JAG MÅR,
FY FAN VAD BÄST ALLTING ÄR.

15 juli 2009

AND OH, SHE'S A TROUBLED SOUL.

I morse tvingade jag upp mig själv redan vid halv tio för att ge mig ut på en jogging
tur, som inte alls blev en jogging tur utan mer en promenad med min ipod och lillskiten
som sällskap. Ganska mysigt faktiskt.

Det slog mig plötsligt, som ett hårt slag i magen, att det redan är mitten av juli. Lite mer
än halva sommaren har gått, och vad har hänt? Det känns som att det inte alls är mycket,
men jag antar att det måste ha hänt en del. Jag kommer nog aldrig fungera ihop med tiden
igen, jag skräms bara mer och mer av den för varje dag som går och helst av allt vill jag bara
stänga av och sluta upp med att tänka. Ja, det ska jag nog försöka med - tänker jag. Igen.
För ungefär tretusenfemtioelfte gången. Det komiska är att jag vet att det inte kommer bli
så. Så varför lägger jag ens energi på att fortsätta försöka? Eller lura mig själv? Patetiskt.

Men för att ta en dag i taget då. Nu ska jag mest gå ut och lägga mig på studsmattan i solen
med min ipod och bara vara. Senare kommer älskling hit. Och åh, jag saknar honom så himla
mycket fast det bara var fyra dagar sen vi sågs senast. Och på tal om att sakna, så saknar jag
Fridolf, Sis', Blodsyster och Bästis något förskräckligt mycket. Som tur är kommer två av dem
hem på lördag och en av dem träffar jag förhoppningsvis på måndag! Det känns som att jag
alltid saknar någon.
Anyways, när älskling kommer ska vi ner och handla lite gott inför kvällen eftersom vi
är ensamma med lillskiten ikväll. Sen får vi se vad som händer, jag känner för att vara
väldigt impulsiv för tillfället. Fint.

DON'THOLD YOUR BREATH BECAUSE YOU'LL ONLY MAKE THINGS WORSE!



09 juli 2009

RYTMEN AV MINA HJÄRTSLAG OCH REGN.

Synd att det slutade regna. Jag hade tänkt somna till ljudet av det.
Det skulle behövas med tanke på att jag ska sova utan älskling. Uh.

Imorgon drar jag till bästis. Åter träff/partiparti för nittiotvåorna på
kvällen. Jag känner mig lite nervös, vissa människor har jag inte träffat
på ett antal år, eh. Kanske blir ganska så nice, kanske inte. Vi får se.
Jag hoppas på alternativ ett. Om inte så flyr vi därifrån, jag och bästis.

God natt världen.

06 juli 2009

I WISH I COULD SAY "I HATE YOU".



I'D NEVER LIE TO YOU.

Plötsligt blev jag sådär läskigt trött. Överenergin som för en liten stund sen fyllde
hela min kropp till tusen och gjorde att jag ville hoppa runt och dansa och allt sånt
där försvann lika snabbt som den kom. Nu vill jag mest krypa ner under mitt prickiga
täcke, lyssna på musik och vänta på att ögonen till slut inte orkar vara öppna längre.

I fredags var jag med blodsyster i Stockholm, och hennes nya lägenhet är väldigt, väldigt
fin. Känns jättekonstigt att hon flyttat, blir nästan lite slagen av panik när jag tänker på det.
Jag kan liksom inte fly till henne på samma sätt som förut. Det skrämmer mig, mycket.
Hur som helst så fylldes fredagskvällen av för mycket att äta, skratt och barnsligheter.
Natt promenader, skrikande sång, läskiga bilförare och kinagungor med världens bästa
människa gör att allting känns så jävla enkelt. Som att allting faktiskt inte är så komplicerat
och äckligt. Jag tycker verkligen synd om dem som inte har en bästa vän. Hur fan överlever
man då? Vad gör man? Vad skulle jag göra utan dig?

Fastän allting kändes så bra efter att jag pratat ut med dig om hur jag borde göra och inte,
så kommer känslan fortfarande krypande för tätt inpå när jag är ensam. Jag är trött på
att tankar som inte egentligen borde finnas i mitt huvud ändå finns där och långsamt äter
upp mig inifrån. Det känns som att allting är så uppenbart ena sekunden medan det känns
som det mest dumma, idiotiska och patetiska någonsin i nästa sekund. "Allting handlar om
dålig självkänsla och självförtroende". Jag säger det till och med själv. Sen kommer det där
"Men ändå...". Det är ju bara en liten skit sak. Jag vet ju det.
Varför kan det inte bara försvinna?

Jag tror jag ska sluta blogga. Allting blir bara så jävla uppenbart.