30 juli 2009

LONELINESS IS BETTER WHEN YOU'RE NOT ALONE.

Jag är på extremt jag-vill-fota-humör. Och det är ju roligt eftersom jag inte känt någon som helst pepp till det under en ganska så lång tid. Någonting som är mindre roligt är att min laddare till kamerabatteriet är lite spårlöst borta. Lite typiskt sådär. Mina tre alternativ var den skulle kunna vara har nu gått ner till att den måste finnas på ett av dem ställena. I mitt rum. Men jag har då inte hittat den. Börjar fundera (och få lite småpanik) över att jag råkat kasta ner den i en av säckarna med kläder jag slängde för ett par dagar sen när jag städade rummet osv. Det verkar inte speciellt troligt kanske man tycker - men jo. Jag skulle mycket väl ha kunnat kasta ner den där i rena hetsen, för när jag hetsar vet man aldrig var saker och ting hamnar och blir av, eh.

Hur som helst, jag måste hitta den.

Update:
JAG HITTADE DEN! Jag är bäst.
Förövrigt kom jag att tänka på hur stökigt det har blivit i mitt rum på no time at all. Igen. Det är ingen idé att städa egentligen. Tänker jag efter lite mer så är det mysigare när det är lite småstökigt. Men ändå, så ovärt att städa då ju. Eh. Den enda som har varit här sen jag städat är älskling, så jag får väl skylla på honom. Eller kanske tacka istället, med tanke på att mysfaktorn som sagt har höjts.

28 juli 2009

-

Det känns bättre nu.
Jag är övertrött och jag ska sova.

God natt.

27 juli 2009

BYGGD AV BOMULL.

Mitt humör är så labilt att det är läskigt.

Jag vill bara ligga bredvid dig och känna mig sådär lugn och trygg.
Jag orkar inte vara ensam.

Det känns som jag inte orkar med mig själv ens.
Men vem gör det, egentligen?

Vem fan orkar med mitt känslomässiga bergochdalbane skit,
egentligen?

Inte någon.
Fan.

Jag är inte lite jobbig just nu.

25 juli 2009

ALLTSÅÅÅ.

Jag orkar inte leva idag om min mage inte slutar göra så förbannat
fittigt jävla ont.

Ipren är bajs och fungerar inte. Sug min kuk.
Och dö.
Ja.
Om inte annat så kommer jag göra det inom en mycket
snar framtid. Antingen av smärta eller av att jag kvävs
för att jag gråter sönder av smärtan. Undrar vilket av
alternativen som är bäst? Man kanske borde skjuta sig
istället.

HEJ DÅ JAG HATAR ALLT (nästan) OCH SKA ÄTA CHOKLAD TILLS JAG DÖR.

hjärtegull




24 juli 2009

du är musiken i mig

Återigen har det varit tomt på ord här ett tag, eller ett par dagar, eftersom dem senaste tre dagarna har bestått av älskling, mys, f.r.i.e.n.d.s och massor av gott att äta. Heh. Jag har bott hos älskling som varit ensam hemma och det har varit bäst. Dels för att han är bäst och dels för att jag slapp vara bland en massa idioter som är otroligt bra på att få mig att känna som att jag är ungefär lika stor som en bananfluga eller något liknande, eh.
Hur som helst. Jag älskar min pojke. Sådär jättejättemycket.

Annars har jag träffat folk jag inte träffat sen skolavslutningen idag. Lite knasigt, men så är det. Det var trevligt, synd bara att Jennan är i Grekland och dissar oss. Att det alltid ska vara så svårt att få allihopa att vara hemma samtidigt. Dumt, tycker jag. Fridolf är förövrigt blond igen, och det tycker vi om. Nu är det hon och jag som är braceface-blondies igen :*
Och det jag nämnde om att jag alltid saknar någon för ett tag sen - är så himla sant att det är läskigt. För hur jag än gör och fixar så är det alltid någon som fattas. Känns det som i alla fall. Sis' har åkt nu. Igen. Och jag hann bara träffa henne en gång. I och för sig så kommer hon hem om en vecka igen, men ändå. Blodsyster däremot kommer hem imorgon och i nästa vecka får jag träffa bästis igen. Åh!

Men ja, tillbaka till dagen.
Eftersom det naturligtvis inte gick någon buss från Läggesta när jag åkt hem, så fick jag gå. Inte för att det gjorde mig så mycket, jag hade ju min ipod med mig och till min stora förvåning bestämde den sig faktiskt för att leva hela vägen hem. Den har haft en tendens att svika mig dem senaste gångerna jag velat stänga av och låta världen stanna med hjälp av musiken. Så jag gick hem i kvällssolen med fin musik i öronen och en känsla av att resten av världen inte gjorde några som helst ljud och rörde sig som i slowmotion. Härlig känsla.
Det finns nog ingenting annat som kan få mig att känna mig så självsäker som musik. Hur konstigt och patetiskt det än låter, så är det sant. Det känns som att jag är bäst i världen och som att jag kan klara av precis vad som helst med rätt musik i öronen. Jag bryr mig inte om vilka jag möter, eller när. Jag bara går framåt. Framåt i takt med musiken, precis som att det är den som får mig att fortsätta. Fortsätta tills jag är framme, var det nu än är.

Jag vet inte vart jag ska, men jag ska fan komma dit.
Och det kommer gå, för du är musiken i mig.

20 juli 2009

TÄNK OM VI SKULLE VAKNA, INTE ANDAS. VÅRA LUNGOR TÖMDA PÅ LUFT, PRECIS SOM OM VI FÅTT EN KNUFF.

Alla bara tjatar på mig och jag är i vägen överallt. Har fortfarande min stora tröja som jag sov i på mig som ett bevis på att jag inte orkat med någonting idag. Har mest legat i sängen med datorn hela dagen förutom när jag gick upp för att hämta jordgubbs te. Det tillsammans med musik, film och sms har varit dagens tidsfördriv.

Just nu störs jag av någon sorts stressad känsla i kroppen. Jag vet inte varför, men jag antar att det är någonting jag borde göra som jag glömt bort, eh? Anyways, kvällens planer ser händelselösa ut. Kommer förmodligen sitta instängd i mitt rum och vänta på imorgon. Men innan dess ska jag försöka få i mig någon form av mat och... äsch, jag vet inte. Orkar inte ens tänka och det jag skriver är varken speciellt förståeligt eller intressant.

MY WEAKNESS IS THAT I CARE TOO MUCH.

Dagen har mest varit regnig, men det är ingenting som stört mig. Jag brydde mig inte om att det här är en sån där dag när jag inte har någonting att ta på mig som ser bra ut, jag brydde mig inte om att jag ser ut som ett lik. Jag har inte ens brytt mig om att mitt hår lockat sig och varit väldigt skabbigt, eh. Jag har varit med Sis' och fan vad bäst vi är.

Hon är en av få personer jag faktiskt kan umgås med och inte bry mig om såna saker som annars är så viktiga att jag inte ens vill gå utanför dörren om det inte är rätt. Saker som egentligen är obetydliga, men blir så himla "viktiga" helt plötsligt när man inte vågar vara sig själv. Jag hatar att världen är så äcklig och utseendefixerad. Men det är väl bara en av minst tiotusentals saker man helt enkelt får lära sig att leva med.

Någonting annat jag hatar (som jag återigen blev påmind om av en speciell person ikväll) är beteendet att tycka synd om sig själv hela jävla tiden och låtsas vara ovetande om att folk bryr sig för att ständigt få bekräftelse på detta. Och kanske är det på grund av depression, vad vet jag. Men det är lika jäkla surt att försöka hjälpa någon i två års tid utan att få ut någonting av det. Inte ens ett enda litet försök till att göra saker bättre. Och man märker när det inte är på riktigt längre, när klagandet och "hur dåligt allting är för mig" inte är sant längre, utan bara ett rop på bekräftelse att folk bryr sig.

Egentligen borde jag inte ens bry mig längre. Inte bry mig om dig.
Ändå så gör jag det. Eller mer stör mig. På grund av lite olika anledningar...
Så jävla ovärt.

I can't help you fix yourself,
but at least I can say I tried.

(Roligt med mitt bergochdalbane-känslo skit, eh.)

17 juli 2009

DET KÄNNS SOM OM JAG HAR GLITTER I HJÄRTAT.

Klockan är snart två och jag borde sova. Ska tvinga upp mig själv vid tio imorgon igen.
Idag blev det att gå upp lite senare eftersom älskling sov här, och våra planer att gå
upp "tidigt" blir liksom riktigt aldrig som vi tänkt oss. Men vi gillare!
Dagen har jag mest spenderat med älskling, musik och mys. Kände verkligen för att
inte göra någonting speciellt och bara njuta av att vara med och känna värmen och
hjärtslagen från världens finaste. Min finaste. Egentligen är det ganska konstigt hur
otroligt bäst det kan kännas att göra ingenting. Konstigt, men underbart. Det känns
som om jag blir kär om och om igen och det är en känsla jag aldrig vill ska försvinna.
Stort hjärta.

Nu ska jag snart försöka mig på att sova. Ensam. Ingenting jag tycker om, men det
får gå. Imorgon ska det bli sol, varmt och mys. Ska köpa brända mandlar och vara
med min finaste. På lördag kommer fina flickor hem och jag älskar det!
FY FAN VAD BRA JAG MÅR,
FY FAN VAD BÄST ALLTING ÄR.

15 juli 2009

AND OH, SHE'S A TROUBLED SOUL.

I morse tvingade jag upp mig själv redan vid halv tio för att ge mig ut på en jogging
tur, som inte alls blev en jogging tur utan mer en promenad med min ipod och lillskiten
som sällskap. Ganska mysigt faktiskt.

Det slog mig plötsligt, som ett hårt slag i magen, att det redan är mitten av juli. Lite mer
än halva sommaren har gått, och vad har hänt? Det känns som att det inte alls är mycket,
men jag antar att det måste ha hänt en del. Jag kommer nog aldrig fungera ihop med tiden
igen, jag skräms bara mer och mer av den för varje dag som går och helst av allt vill jag bara
stänga av och sluta upp med att tänka. Ja, det ska jag nog försöka med - tänker jag. Igen.
För ungefär tretusenfemtioelfte gången. Det komiska är att jag vet att det inte kommer bli
så. Så varför lägger jag ens energi på att fortsätta försöka? Eller lura mig själv? Patetiskt.

Men för att ta en dag i taget då. Nu ska jag mest gå ut och lägga mig på studsmattan i solen
med min ipod och bara vara. Senare kommer älskling hit. Och åh, jag saknar honom så himla
mycket fast det bara var fyra dagar sen vi sågs senast. Och på tal om att sakna, så saknar jag
Fridolf, Sis', Blodsyster och Bästis något förskräckligt mycket. Som tur är kommer två av dem
hem på lördag och en av dem träffar jag förhoppningsvis på måndag! Det känns som att jag
alltid saknar någon.
Anyways, när älskling kommer ska vi ner och handla lite gott inför kvällen eftersom vi
är ensamma med lillskiten ikväll. Sen får vi se vad som händer, jag känner för att vara
väldigt impulsiv för tillfället. Fint.

DON'THOLD YOUR BREATH BECAUSE YOU'LL ONLY MAKE THINGS WORSE!



09 juli 2009

RYTMEN AV MINA HJÄRTSLAG OCH REGN.

Synd att det slutade regna. Jag hade tänkt somna till ljudet av det.
Det skulle behövas med tanke på att jag ska sova utan älskling. Uh.

Imorgon drar jag till bästis. Åter träff/partiparti för nittiotvåorna på
kvällen. Jag känner mig lite nervös, vissa människor har jag inte träffat
på ett antal år, eh. Kanske blir ganska så nice, kanske inte. Vi får se.
Jag hoppas på alternativ ett. Om inte så flyr vi därifrån, jag och bästis.

God natt världen.

06 juli 2009

I WISH I COULD SAY "I HATE YOU".



I'D NEVER LIE TO YOU.

Plötsligt blev jag sådär läskigt trött. Överenergin som för en liten stund sen fyllde
hela min kropp till tusen och gjorde att jag ville hoppa runt och dansa och allt sånt
där försvann lika snabbt som den kom. Nu vill jag mest krypa ner under mitt prickiga
täcke, lyssna på musik och vänta på att ögonen till slut inte orkar vara öppna längre.

I fredags var jag med blodsyster i Stockholm, och hennes nya lägenhet är väldigt, väldigt
fin. Känns jättekonstigt att hon flyttat, blir nästan lite slagen av panik när jag tänker på det.
Jag kan liksom inte fly till henne på samma sätt som förut. Det skrämmer mig, mycket.
Hur som helst så fylldes fredagskvällen av för mycket att äta, skratt och barnsligheter.
Natt promenader, skrikande sång, läskiga bilförare och kinagungor med världens bästa
människa gör att allting känns så jävla enkelt. Som att allting faktiskt inte är så komplicerat
och äckligt. Jag tycker verkligen synd om dem som inte har en bästa vän. Hur fan överlever
man då? Vad gör man? Vad skulle jag göra utan dig?

Fastän allting kändes så bra efter att jag pratat ut med dig om hur jag borde göra och inte,
så kommer känslan fortfarande krypande för tätt inpå när jag är ensam. Jag är trött på
att tankar som inte egentligen borde finnas i mitt huvud ändå finns där och långsamt äter
upp mig inifrån. Det känns som att allting är så uppenbart ena sekunden medan det känns
som det mest dumma, idiotiska och patetiska någonsin i nästa sekund. "Allting handlar om
dålig självkänsla och självförtroende". Jag säger det till och med själv. Sen kommer det där
"Men ändå...". Det är ju bara en liten skit sak. Jag vet ju det.
Varför kan det inte bara försvinna?

Jag tror jag ska sluta blogga. Allting blir bara så jävla uppenbart.

02 juli 2009

-

Jag har varit i Spanien vilket är anledningen till att
jag inte uppdaterat någonting på väldigt länge. Har
inte så jättestor lust att skriva just för tillfället heller,
men det kommer nog snart. Bilder också, för den delen.

MITT ALLTID.

Jag kramar den finaste som finns, pussar honom på kinden
och viskar att jag älskar honom. Han ler och tar ett lätt andetag.
Jag ler och tänker: Älskling, jag lever på dina andetag.