28 maj 2009

PLEASE LET ME KNOW THAT MY ONE BAD DAY WILL END.

Det här är något av det finaste som någonsin
rört mina hörselgångar.

Jag tror aldrig mitt hjärta har vridit sig så mycket
och slagit så fort på samma gång.

Jag orkar inte den här natten.
Den kommer döda mig.

Jag behöver en ny dag.
Imorgon.

Tills dess tänker jag låta I'm lost without you hålla
tystnaden borta.

Åh.

YOU'RE SO NAIVE YET, SO.

Ögonblick som är betydligt längre än ögonblick då jag är helt säker
på att luften inte kommer räcka till. Hjärtat slår snabbare och hårdare
än vad som egentligen borde vara möjligt.
Bröstkorgen som rivs sönder i strimlor vid varje inandning.

"Vad är det?"
Jag orkar inte svara. Sitter bara tyst och tänker att om jag öppnar
munnen kommer all min energi jag har kvar gå åt.
Jag orkar inte andas in igen, allting bara snurrar.

Det är dem där ögonblicken.

Fem minuter senare,
"Hur mår du?"
Tanken att allting kanske kommer lösa sig om jag faktiskt berättar.
Det är inte så svårt, inte det minsta. Det är bara att försöka förklara.
'Jag har sån jävla ångest att jag inte tror att jag orkar längre, det känns
som att jag när som helst kommer gå under, drunkna i någonting som
jag inte kan förklara. Helst av allt skulle jag bli inlåst.
Tryck i mig mediciner, skjut mig eller vad fan som helst.
Jag vet inte vad jag ska göra.'

"Försök förklara hur du känner?"
'Jo, ungefär som att någon river i bröstet, hela tiden.
Ibland känns det som om jag ska dö och jag vill bara gråta.
Det känns som luften sakta försvinner och det gör ont.'
Jag känner mig inte det minsta mänsklig.

Självklart säger jag det inte. Aldrig.
Såklart inte!
För ingenting av det där är någonting jag vill.
Inte egentligen.

Det är bara dem där ögonblicken.
Och hjärtslagen, som inte ens kan
definieras som slag längre - mer dunk.

Att skrämma skiten ur folk är att utsätta dem för sin ångest.
Jag vill inte dra in någon i det och blotta allting som egentligen
bara är patetiskt och oförklarligt. Jag vill inte utsätta någon jag
älskar för det, det kan lätt missförstås.
Tänk om det skulle uppfattas som en anklagelse?

När jag känner att jag fått nog av mig själv berättar jag det nästan aldrig.
Det låter förbannat svagt och självupptaget. Precis som att jag vill ha
någonting av den stackars personen som utsätts för mina ord. Den
jag tvingar leka psykolog och den jag tvingar ge mig en anledning till
allt.

Att ta det med någon som inte är känslomässigt involverad är så mycket
lättare. Någon utomstående.
Annars håller jag mest min käft och hoppas på det bästa,
väntar, som jag alltid gör. Väntar på att det där ögonblicket ska vara över.

Samtidigt som det känns på liv och jävla död, så är det så patetiskt att jag inte
vet vad som är värst.
Jag vill inte prata om det.
Jag vill inte skrämma er.
Jag vill inte verka patetisk och löjligt svag.
Ingen nära mig ska behöva stå ut med att lyssna på en massa skit
och känna sig skuld belagda.

Och som sagt,
det är ju bara dem där ögonblicken.
Ögonblicken som känns som evigheter.

RAIN RAIN GO AWAY. ALL THE WORLD IS WAITING FOR THE SUN.


27 maj 2009

JUST DON'T LET ME DOWN.


Fina påsar under ögonen efter på tok för lite sömn,
håret som jag inte ens orkade fixa ordentligt imorse
och som dessutom varit i en orkan under dagen,
osv.

26 maj 2009

TRÅKIGT TEST.

VEM
Vem är i rummet med dig? im all alone
Vem fick du senast sms av? emelie aka. gunnar!
Vem tänker du på nu? många
Pratade du senast i telefon med? bästis
Vems hus var du senast i? älsklings
Sa du senast jag älskar dig till? älskling där med
Vem önskar du var med dig nu? bästis
Vem är din favoritsläkting? mormor<3
Vem i din skola går dig mest på nerverna? oj. vet inte

VAR
Var går du i skolan? äckeltuna
Var är din telefon? bredvid mig
Var är din mamma? i örebro
Var sover du? i min säng, ehe
Var handlar du mest? i affärer
Var fick du tag i tröjan du har på dig? det är antons :>
Vart åkte du senast bil? minns inte
Var i ditt rum är du? sängen

VAD
Vad åt du senast? macka
Vad drack du senast? oboy
Vad är det för färg på dina byxor? shorts* gröna
Var är den närmaste saken som är blå? skjorta
Vad gillar du mest med skolan? eh. kompisarna.
Vad har du på fötterna? sockor
Vad är din favorit färg? alla färger är fina färger
Vilken film såg du senast?
Vad hör du just nu? musik

HAR DU NÅGONSIN
Hånglat i mer än 3 minuter? jo
Sovit i en annan säng? ja
Hånglat på en bio? näe, men kysst någon :>
Hånglat i skogen? tror inte det
Tyckt att din kusin är het? näe
Sovit naken? ja
Kört över hastighetsgränsen? ja, inte jag dårå men
Målat om ditt rum? nix
Dansat framför en spegel? ohja!
Fått hicka? hehe. ja
Dumpat någon? typ
Stulit pengar från en kompis? nej
Hoppat i en bil med folk du just träffat? nja
Varit i slagsmål? inte på riktigt
Smugit ur ditt hus? yes
Haft känslor för någon som inte känt detsamma? typ
Hånglat med en främling? nej
Älskar eller saknar någon nu? jaa-a

AT TIMES LIKE THESE, IT'S OBVIOUS.

För tillfället orkar jag inte vara social, glad och sådär galen. Tiden
räcker verkligen inte till och jag vill hinna med allt, umgås och åka
överallt samtidigt. Jag tycker bästis kan komma hit också. NU.
Allt skulle liksom kännas lite bättre då.

Jag känner mest för att vara arg och irriterad på allt och alla just nu.
Fast jag har ingen att utsätta för mina ord, ingen som förtjänar dem
i alla fall. Antingen så kommer jag bli ännu mer irriterad, eller göra
någon sårad. Någon som förmodligen inte alls förtjänar det. Och sen
kommer jag ångra mig. BAH! Jag ska bara försöka fortsätta låtsas som
att det regnar (vilket det snart kommer börja göra btw) och lyssna på
min musik.

Eftermiddagen spenderade jag mest liggandes på balkongen i solen.
Kollade upp på himlen som jag minst hundra gånger var helt bombsäker
på skulle ramla och försökte plugga. Förutom det så har jag faktiskt,
duktig som jag är, städat. Känns alltid skönt efteråt. Dock tycker jag inte
om när rummet är nystädat, känns inte som mitt då längre. Jag gillar när
det är lite stökigt oså, det känns tryggare på något sätt. Jag tycker inte om
när allting är sånt försök till "perfekt". Ingenting kan vara perfekt, och därför
ska man inte försöka få det att se ut som det heller.

COME CRASHING IN, INTO MY LITTLE WORLD.

Jag hatar när det blir extremt tyst när jag fortfarande är vaken.
Jag kan verkligen inte somna ensam om det är en sån skrämmande
tystnad i hela huset. Jag är så rädd att minsta lilla ljud som bryter
tystnaden får hjärtat att stanna i bröstkorgen. Hellre skulle jag vilja
ha massor av ljud och röster utanför rummet, än total och äcklig tystnad.
Ungefär som att dem läskiga ljuden inte hörs då. Mörkrädd är jag också så
alla lampor i mitt rum lyser. Jag hoppas alla stackars isbjörnar och pingviner
förlåter mig för att jag förstör deras hem (klimatgrejen you know).

Äsch.

Egentligen borde jag sova, men det kommer nog inte bli så mycket sova inatt.
Mest av allt vill jag ligga under samma täcke som dig,
känna dina andetag i mitt hår och somna till ljudet av dina hjärtslag.

25 maj 2009

WHEN THE SUN SLEEPS.

Ibland önskar jag att det var år 2006 igen. Då det var vi mot världen.
Början av året spenderades mest hemma hos mig. Vi i princip bodde i mitt rum
och spelade in massa konstiga filmer med min gamla kamera, lyssnade på musik,
musik som vi inte ens skulle komma på tanken att lyssna på idag. Vi dansade och
sjöng med, för högt och otroligt falskt.

Vi pratade om precis allting och det slutade med att vi antingen grät eller vek oss på
golvet av skratt. Allting var så enkelt. Så okomplicerat och bara ENKELT. Allt för ofta
avslutade vi varandras meningar och förstod innan den andra pratat klart exakt hur
den menade och kände. Ibland behövdes inte ens några ord. Det var så skönt att bara
ligga bredvid dig och glo upp i taket, för att tillslut börja skratta så tårarna rann åt något
ljud som kom utifrån det öppna fönstret eller någonting annat dumt och oförklarligt.
Skratta så luften tog slut, ögonen tårades och magen krampade.

Våren fortsatte i princip likadant, med kryssningar, larviga "förälskelser", utekvällar
och hur mycket hysteri som helst. Sommaren såg ut som att den skulle bli den bästa
någonsin och mer och mer idéer byggdes hela tiden på. Nu började helgerna spenderas
i Stockholm och jag bodde i princip hos dig hela tiden. Du hade blivit som en syster och
hos dig var som mitt andra hem.

Så mycket som jag skrattade år 2006 tror jag, helt ärligt, ingen annan någonsin har gjort.
Och jag tror inte heller det är många som har en vän som du, världens bästa. Det känns
så konstigt att tiden går så fort och människor förändras. Försvinner. People always leave.
Det känns så skönt att vi fortfarande är så bra kompisar, och jag hoppas det är så det
kommer förbli också. Vi har gått igenom det mesta och ingenting har någonsin kunnat
sära på oss, jag tänker fortsätta kämpa för det. Vad som än händer. Det känns så skönt
att veta att du alltid finns här för mig. För du är den enda vännen som verkligen bevisat
det för mig, som verkligen har sagt någonting och stått fast vid det. Hela tiden, no matter
what. Det är någonting jag verkligen sätter värde i. Jag sätter ett så oändligt stort värde i dig.

Du kommer alltid vara min bästis,
det vet du.

- Vi mot världen igen.

LUFTEN SMAKAR SOM EN JORDGUBBSPAJ, EN SOLIG DAG I MAJ.

Ledig idag. Igår var jag hela dagen med min älsklingsbäver. Natten också,
för den delen. Kvällen bestod mest av Vänner och maräng+grädde+oboy.
(Serien Vänner alltså och en enklare tårta, för er som inte fattade.) Det var
mysigt och gott och åh.

Imorse vaknade vi för ovanlighetens skull vid en ganska vettig tid och låg inte
kvar i sängen hela dagen. :> Istället gick vi upp och bosatte oss framför tv:n
med god frukost och efter ett par timmar gick vi ut och fortsatte gosa och jäsa
och prata i solen. Ih. Jag älskar det. Jag älskar allt. Jag älskar min pojkvän.

Imorgon trodde jag att jag skulle få en till ledig dag som jag skulle kunna ägna
åt att städa, vilket verkligen behövs, och lite plugg. Tyvärr får jag ett dumt
sms om att jag måste till skolan imorgon, och av vilken anledning? Jo, för
att lyssna på någon idiot som ska predika om lumpen eller något liknande
i kanske en halv timme. ÅH. Men jaja, för att se situationen ur en positiv
synvinkel så har vi i alla fall inga vanliga lektioner och det är bra.

Just nu har jag mest ont i huvudet och är så mätt att jag skulle vilja spy lite.
Det är nämligen papi's födelsedag och jag har som vanligt proppat i mig för
mycket. Och sen är jag lite irriterad för det här med skolan imorgon också,
men äsch - det är ingenting att haka upp sig på. Det är bara att gå dit, vara
glad och sen åka hem igen. Kanske träffa bästis efter skolan ju, något att
se fram emot! Hon kommer vara brun och fin eftersom hon kom hem från
Rhodos idag, så jag kommer se ut som en blek någonting bredvid henne.
Men det gör ingenting.

Jag blir sms-bombad av folk så nu ska jag lägga mig på golvet, svara på alla
sms och lyssna på bästa Blink.

23 maj 2009

ÅÅÅH.

Min natt kommer, i alla fall som det ser ut nu, bestå av film,
te-drickande, musik och hosta. Hosta, hosta, hosta.

Det jobbiga är att jag har ingenting att egentligen hosta, det
är bara hosta för att liksom. Ungefär som att det kliar i luft-
vägarna. Jag är lite rädd.

Jag får kramp i hela kroppen.
Maw, jag vill ha älskling här.

>:

22 maj 2009

DET KAN NOG BLI NÅGOT AV DIG.

Sitter i en mjuk soffa med en varm filt och med Håkan Hellström i öronen.
Fint. Jag är väldigt, väldigt glad och jag älskar känslan. Dessutom är det bara
fredag idag vilket innebär att jag har fyra dagar till ledigt! Underbart. Allting
känns så bra för tillfället.

Jag fick nyss beröm över en hel del bilder jag tagit av en riktig fotograf, som
är hemma hos oss. För en gångs skull tog jag åt mig av när någon sa att jag är
duktig på någonting. Jag har blivit ganska så dålig på det, men jag ska försöka
ändra på det. Säger någon någonting snällt ska jag bara le, säga tack och ta åt
mig. Varför skulle någon säga det utan att mena det, liksom? Nu skulle jag kunna
komma med tusen anledningar till varför, men det ignorerar vi.


Gårdagen med älskling var bäst. Vi åkte in till Stockholm och hade det mysigt,
åt lite oså. Sen åkte vi hem och fortsatte mysa och bara... vara liksom. Jag älskar
känslan det ger mig, att inte göra någonting och ändå känna sig så lugn och trygg.
Och glad. Jag älskar känslan av att veta att du är min <3
Förutom att jag var lite halvsjuk så var dagen helt, helt perfekt. Och förlåt bäver-
snutt om jag smittade dig.

Nu ska jag hjälpa bror min med någonting som han har skrikit om i si så där en
halvtimme och sen ska jag nog krypa ner i sängen och glo på någon film. Ska försöka
bli frisk tills imorgon. Antingen träffar jag Sis' eller så hittar jag på någonting annat.
We'll see.

21 maj 2009

TILLSAMMANS ÄR VI BÄST.

Ett år <3



För ett år sen var jag helt galet kär i dig,
såfort jag såg dig var det som att världens
alla fjärilar hade samlats i min mage.

Jag tror aldrig jag har varit så nervös som
jag var när jag skulle hem till dig. Jag trodde
hjärtat skulle hoppa ut på mig, så galet fort som
det dunkade!
..Jag tror nog aldrig jag varit så glad som jag
var när jag gick hem från dig senare på kvällen
heller. Med I'm lost without you ekandes i huvudet,
känslan av dina händer ihopflätade med mina och
dina läppar mot mina var jag världens mest lyckliga
människa. Jag ville hoppa och skrika och dansa och
sjunga och skrika lite till, precis så kändes det.

Nu, efter ett år, är jag ännu mer kär i dig,
du kan fortfarande få mig att känna dem där
fjärilarna i magen, få mitt hjärta att slå onormalt
många slag i minuten och du får mig att känna saker
som jag inte ens med ord kan beskriva.

Jag älskar dig.

20 maj 2009

AND YOU'RE EYES MUST DO SOME RAINING IF YOU'RE EVER GOING TO GROW.

Baby don't worry 'cause now I've got your back,
and every time you feel like crying,
I'm gonna try and make you laugh.
And if I can't, if it just hurts too bad,
then we will wait for it to pass,
and I will keep you company through those days so long and black.



Var i skolan idag för första, och även sista, gången den här veckan. Vi är
lediga imorgon och på fredag, sen är det helg och nästa vecka är vi lediga
måndag och tisdag. Jag njuter verkligen. Fint. Den här dagen har varit väldigt
lugn och vi har inte alls gjort speciellt mycket. Fick reda på att jag kommer få
VG i engelska, och det gjorde min dag lite. Jag har varit så rädd (och chockad)
hela terminen eftersom våran idiot till lärare satt G som preliminärt betyg på
mig hela tiden. Jag ska inte bara ha ett G i engelska, så det så! Annars har vi
mest "lekt" runt som cpskadade barn, vilket vi börjar bli väldigt bra på. Skrattat
tills vi grinat åt fula klipp som vi ska ha till våran film, lyssnat på fin musik och
kommit fram till att sommarlovet är läskigt nära oss nu. Det är bara fyra skoldagar
kvar, och det känns helt overkligt. Samtidigt som jag vill gråta av tanken, så vågar
jag nästan inte riktigt tro det.

Anyways, dagen gick fort och helt plötsligt var klockan tre och vi fick springa som
stressade idioter till tåget. Jag och bitchen hann precis, p-r-e-c-i-s på innan dörrarna
stängdes. Jag var så nära på att klämmas i dörren så jag får rysningar när jag tänker på
det alltså. Brr. Efter att ha kommit ur chocktillståndet kom vi på att stackars Felicia inte
hann med tåget och skrek nog diverse svordomar lite för högt, med tanke på alla nyfikna
blickar mot oss resten av resan hem. Lite roligt, tycker jag minsann.

Imorgon, är det en speciell dag. Jag och älskling fyller ett år!
Big love.

I'M SO HAPPY. HAPPY, HAPPY, HAPPY.
Och jag vet att känslan kommer stanna,
när jag är med dig.

19 maj 2009

I JUST LOVE IT.

http://www.youtube.com/watch?v=VIGyAgn3zK0
<3 it kind of made my day.

Hemma idag också. Min hals är lite snällare nu, men ändå inte. Mitt huvud
exploderar när jag reser mig och ögonen rinner. Jag får lite ångest när jag tänker
på vad jag missade i skolan, men jag har ingen ork att ha ångest heller så jag ska
försöka att bara stänga av. Imorgon ska jag till skolan i alla fall. Sista chansen
innan sommarlovet att träffa min fridolf. Så nu finns det absolut inga valmöjligheter.

Ska försöka äta någonting nu. Har inte ätit ordentligt sen i söndags eftermiddag.
Det är inte likt mig att inte äta. Har inte varit hungrig på riktigt förens nu heller,
så nu lär jag ju mer eller mindre äta ihjäl mig.

18 maj 2009

DET ÄR SÅ INTE OKEJ SOM DET NÅGONSIN KAN BLI.

Den här dagen kan rent ut sagt dö. När jag vaknade imorse gjorde min hals förbannat
ont och jag skakade sönder lite smått. Bestämde mig för att stanna hemma från skolan.
Efter att ha vaknat ett antal gånger för att plågas av smärtan i halsen om och om igen,
bestämde jag mig för att gå upp. Det gick inget vidare. Jag började helt plötsligt må illa
som aldrig förr, allting började snurra och jag fick lägga mig ner på golvet för att inte
svimma.

Så jag låg på det iskalla golvet i sisådär tio minuter, då jag reste mig och så snabbt som
möjligt försökte ta mig ner för trapporna in till mitt rum och min varma säng igen.
Allting var svart för ögonen och efter att ha mer eller mindre slagit sönder armen i
min dörr, la jag mig ner i sängen. Det tjöt värre än någonsin i mina öron och det enda
jag kunde känna var mitt hjärta som slog hårt, hårt. Sakta men säkert återfick jag synen
och jag vet inte säkert om jag grät eller om jag somnade om direkt.

Nu mår jag hur som helst bättre. Halsen gör inte så ont längre och jag tror inte jag har
feber. Har ätit lite, badat och läst hela eftermiddagen. Jag hoppas på att jag kan gå till
skolan imorgon. Om inte, så får jag lov att göra det i alla fall. Jag har matte nationella
och diskussion om boken på svenskan. Jag kan, vill och får inte vara sjuk. Inte nu.

Jag vill ha torsdag och må bra.

17 maj 2009

HEDGEHOGS.

Aw. Look what I found.



YOU'RE EVERY LINE, YOU'RE EVERY WORD, YOU'RE EVERYTHING.



Min helg har varit finast. I fredags var jag med bästis och som sagt så blev det ju inte Rix
osv, men det var nog bra det. Jag var hur trött som helst och detsamma gällde E så det
passade oss utmärkt med en hysterisk hemmakväll.

Igår följde Älskling med mig till Örebro. Det blev pizza, bio (Änglar och Demoner
- som förövrigt var hur bra som helst!) och mys i det underbara kvällsvädret.
Mysigaste kvällen på länge vill jag lova. När vi kom hem glodde vi på melodifestivalen,
som enligt mig var helt sämst. Men jaja, åt god lasagne till i alla fall, så det var ju bra.

Idag har vi mest degat. Varit ute med lillsyster nästan hela dagen, gulligaste ungen i världen
ju, ätit för mycket och bara varit. Jag gillare.



Imorgon är det måndag - skola - vill inte. Men jag ska försöka att orka dem sista dagarna
som är kvar nu. Eller, jag snarare måste orka. Den här veckan kommer nog inte bli lika
jobbig som förra. Den här veckan är det bara en bokdiskussion + mattenationellt som står
på schemat för min del. "Bara". Jag borde nog sätta igång att läsa den där boken nu.

14 maj 2009

I'M LOSING SENSE OF TIME.

Ikväll går always attract på repeat i mitt rum
(som faktiskt känns ganska tryggt och mysigt ikväll),
medans jag försöker få in lite spanska i skallen.
Men jag tänker för mycket på precis allting annat
än spanska just nu.

Jag vet att ni har rätt, jag måste sluta tänka på hur fort tiden går
och försöka leva i nuet. Njuta av stunderna och bara vara, inte tänka.
Man missar så mycket annars, jag vet. Jag vet, jag vet, jag vet!

Och det låter så enkelt,
men ändå är det så obegripligt svårt.

Jag har din tröja på mig,
och även fast den knappt doftar som du längre
så doftar den trygghet.

BYGGD AV BOMULL.

Imorgon är det fredag och jag trodde jag skulle kunna börja slappna av
och leva lite igen. Men oj, vad fel man kan ha. När ett helvete tar slut
börjar nästa. Just perfect. Det här är inte vad jag behöver för tillfället.
Just nu jag är gjord av glas och ligger farligt nära kanten. Så sluta.

Dagen började inte bra någonstans, men när jag kom till skolan kändes det
bättre. Man har lärt sig att stänga av, och tur är väl det. Dagen rullade på
och var faktiskt den roligaste på länge, skrattade så jag trodde jag skulle
kvävas.Tårarna rann och magen gjorde ont. Åh, vad jag älskar det!
Vi är bäst, tjejer. På idrotten blev det inte mindre roligt heller - trots att
vi hade orientering. Orientering är bland det värsta jag vet, jag går varken
ihop med kartor, kompasser eller skogen. Men jävlar vad roligt vi hade det.
Irrade runt som förvirrade idioter (jag med för stora skor), lekte cp, tjöt av
glädje när vi hittade sista kontrollen och ramlade ner för en brant backe.
Som sagt, jag har inte haft så roligt på länge.

Humöret höll i sig tills jag kom hem, då E ringer och berättar om en sak. Det
kändes verkligen som ett slag i magen, jag hatar när mina bästa är ledsna.
Det finns ingenting som är värre. Jag hatar känslan, jag hatar att känna
mig så hjälplös.
Varför ska alla fina människor drabbas av all skit? Det är fel.
Det gör mig så ledsen och arg. Varför kan inte människorna som förtjänar skiten
få ta den istället?

"Det är så orättvist."
Ja, älskling. Världen är förjävla orättvis. Och grym. Och äcklig.
Det viktigaste av allt när det slår en, är att komma ihåg allt som
är bra också, allt som är fint och betyder någonting. Allt som är
värt att andas för.

För det är det enda som egentligen spelar någon roll i slutändan.

JAG KLARAR MIG ALDRIG ENSAM.



12 maj 2009

PSYKISKT INSTABIL.

...och jag som kallar mig själv svår.

Men sen ser jag på människor som dig,
och plötsligt känner jag mig jävligt inte-svår.

VI KAN VÄL VÄNTA TILLS IMORGON, JAG KAN INTE TÄNKA KLART.

Har suttit och pluggat så mycket matte som min hjärna tillåtit ända sen jag
kom hem för ett par timmar sen. Siffror och andra äckliga matte-tecken snurrar
runt i min skalle. Vi har nationella imorgon och jag tycker inte om det. Men det
finns inte så mycket att välja på. Bara göra, inte tänka. Bara göra, inte tänka.
Så brukar min strategi dem se ut these days för att jag överhuvudtaget ska
orka gå till skolan. Sen hur bra den fungerar när det är matte som gäller,
det vet jag inte. Kanske inte är så bra att sluta tänka helt då, menar jag.
Well, det återstår att se.

Idag har jag varit trött, tröttare och tröttast. Vädret har fortsatt med
sitt schizofrena beteende och vi har skrivit en uppsats på svenskan.
Jag tror det gick helt okej. Jag hoppas verkligen på det för ett MVG i
svenska ska jag fan inte sumpa nu.

Nu ska jag försöka mig på att krångla med den helvetes webbdesignen.
Den ville absolut inte göra som jag igår, så jag hoppas på att den har bestämt
sig för att vara något snällare nu.

Mitt huvud gör ont, ont, ont och helst av allt skulle jag vilja lägga mig ner,
skrika bröstkorgen tom och sen sova några dagar. Tills fredag eller så. Fint.

11 maj 2009

PLEASE PLEASE PLEASE.

Jag hatar skolan jävligt hårt för tillfället. Jag är patetisk (och hungrig).
Min mage tar död på mig. Vädret är deprimerande. Photoshop laggar sönder.
Om man kan köpa ork någonstans är jag villig att betala ett stort pris,
själv tappade jag bort min för ett bra tag sen. And I can't seem to find it.

Jag är så förbannat trött på känslan att inte orka, att inte kunna.
Jag är trött på att känna mig otillräcklig.

-

"Well, then let them hate you but let it be. Because you are a good person in a bad world, and bad always hates good.

10 maj 2009

MEN DU, DET ÄR HELT OKEJ.

Gröna Lund.





Skansen.




Det här är det sötaste djuret jag någonsin sett.
Jag ville ta med mig honom hem, helt ärligt. Jag dör.
Det gjorde lite ont i hjärtat när jag var tvungen att
gå ifrån honom :(

THERE ON THE STREET ARE SO MANY POSSIBILLITIES TO NOT BE ALONE.

Den här helgen har varit väldigt, väldigt fin. Gröna lund & skansen i fredags var
jättemysigt, vädret var perfekt och jag vågade åka alla bergochdalbanor. Jag skakade
som en idiot, kramade sönder Emelies hand och skrek mer än jag någonsin gjort tror jag.
Jag kunde verkligen inte för hela mitt liv förstå varför i helvete jag satte mig i den
där jävla bergochdalbanan
när jag såg hur otroligt högt ovanför marken vi faktiskt
var påväg. Men jag överlevde och jag gillade känslan. På något sätt. När man inte riktigt
vet vad som kommer eller kan hända. Läskigt? Ja. Samtidigt som det är bland det värsta
jag vet så gillar jag det på något sätt. Svårt att förstå sig på, det där. Men jag tror jag är
ganska så svår, ibland.
Innan vi åkte hem älskling vann sötaste nallen till mig. Han sover numera bredvid mig,
när älskling inte själv gör det.

Igår var jag trött som aldrig förr och jag segade sönder hela dagen. Morgonen bestod av
chips, godisremmar och mys med älskling. När han gick hem någon gång i början av
kvällen fortsatte jag med att göra absolut ingenting. Ganska skönt.

Idag var jag i huvudstaden med Emelie. Hittade en del grejer och det var skönt att bara ta
det lugnt men samtidigt göra någonting eftersom det är söndag. Hatar att bara vara hemma
och dö på söndagar eftersom det bara framkallar ångest oså. Drack godaste vaniljlattén
och dansade runt på gatorna, skrattandes åt allt och ingenting. Kan inte bli bättre. Det var
en välbehövd söndag måste jag säga, med tanke på hur helvetiskt jobbig den här veckan
kommer bli i skolan. Jag har sammanlagt två inlämningar och tre prov, varav två är nationella.
Jag tänker hela tiden jag kommer fan aldrig palla det här, och jag vet redan nu att det med
min inställning inte kommer fungera. Hjälp mig, någon.

Jag vill ha fredag nu, snabbt. Fina människor, stockholm, skratt, musik. Jag behöver det och
inte prestationsångest pågrund av skolan.

07 maj 2009

IT'S NOT DANGEROUS TO BE SCARED BUT IT'S DANGEROUS TO LIVE IN FEAR.

Jag beundrar verkligen människor som bestämmer sig för att göra någonting, kanske att
lära sig någonting, utvecklas i någonting - och sen också gör det. Jag önskar att jag också
kunde saker, eller i alla fall någonting. Någonting litet. Jag ser upp till människor som kan
spela något instrument, kan spela teater, kan rita, skriva eller helt enkelt bara kan allting
om någonting helt random.Jag själv har inte orken att försöka öva eller göra och försöker
jag mig på någonting så ger jag upp innan jag knappt ens hunnit börja. Ibland känner jag
nästan ett hat mot mig själv för att jag slutade spela fotboll som tolvåring eller att jag
slutade simma. Att jag gav upp teatern som också var någonting jag verkligen brann för
är inte någonting jag förstår heller.

Jag kan ibland känna mig som världens tråkigaste människa. Alla runt om mig pratar
om vad dem verkligen tycker är roligt, hur dem vill utvecklas inom det och hur dem en
dag kanske till och med kan leva på det. Bara för att det verkligen är någonting dem vill
satsa på. Jag tänkte väldigt mycket på att nästan alla när vi började gymnasiet hade en
eller flera saker dem kunde och ville berätta att dem verkligen tyckte om och höll på med.
Själv satt jag där med orden om att jag har spelat fotboll, jag har simmat och jag har gått
på teater. Men det var ett tag sen. Kan man bli mer ointressant?

Medans jag ser i princip alla runt omkring mig göra någonting de verkligen älskar
och hela tiden förbättras, sitter jag stilla som världens mest tråkiga människa samtidigt
som jag slänger avundsjuka blickar på alla människor som har intresse och lyckas.

SNÄLLA BRYT MIG INTE NU.

Engelska nationella imorse gick mer eller mindre åt Helvete
för mig. Det är i alla fall skönt att det är över, om man nu ska
försöka se det ur någon slags positiv synvinkel. Engelska är
någonting jag tycker är roligt och jag vet att jag kan bättre än
jag presterar. Det är så jävla irriterande att inte kunna när det
väl gäller, jag får ont i hela kroppen av det. ÅH.

Hursomhelst, efter skolan satt jag med älskling och var allmänt
gosig och oseriös två timmar tills Polskisarna kom och då skulle
det blivit film/grillkväll. Misslyckat, är allt jag kan säga. Dem är
konstiga, osociala och ociviliserade. Minst sagt oförskämda.
Dricka öl och lyssna på musik, jo det är ju också ett fritids-
intresse. I alla fall om man är sexton år och kommer från Polen.
Åhfan.

At least så är dagen över.

Jag är oseriös för tillfället. Jag peppar grönan imorgon, det ska bli
roligt och jag älskar att man kan skrika hur högt man vill utan att
någon faktiskt undrar vad det är för fel på en. Tänk om man alltid
kunde göra det. Vad mycket enklare saker skulle bli. Eller, i alla fall
kännas.

06 maj 2009

DU KOMMER ALDRIG MER VARA ENSAM, ALDRIG MER DEN DÄR HEMSKA KÄNSLAN.

Jag tror jag tycker om den här dagen. Arosfortet med klassen +
alla konstiga polacker på eftermiddagen. Ja, polackerna är bra
konstiga. Jag förstår mig faktiskt inte på dem ett skit! Men ja,
det är ingenting jag oroar mig över direkt, mest roligt faktiskt.
Jag brukar ofta vilja lämna Sverige, men fick jag välja mellan
Sverige och Polen skulle jag nog hellre stanna här. Man vet inte
om man ska skratta eller gråta. Jag och Fridolf väljer nog det
förstnämnda.

Men nog om konstiga polacker. Jag tror jag mår bra. Jag längtar
till fredag och vill att morgondagen ska gå fort. Nationellt prov i
engelska på morgonen och efter skolan ska vi stanna kvar och
grilla osv. Vet inte riktigt hur roligt eller tråkigt det kommer bli,
det lär ju visa sig. Egentligen vore det faktiskt bättre om man
kanske kunde få vara hemma och plugga lite inför nästa vecka
som bokstavligt talat kommer att bli ett rent Helvete. Jag har fyra
prov och sisådär två inlämningar. Ohjälp. Jag blir rädd bara jag
skriver det. Nu måste jag verkligen sätta igång med det här, hur
mycket jag än inte vill eller orkar eller vad fan det handlar om.
Det finns inget val. Så är det.

Förövrigt så vet jag att jag inte ska bry mig, men jag har riktigt
svårt för människor som inte tänker sig för och bara gör, hur jävla
idiotiskt det än är. Gör samma sak som dem själva nyss var emot.
Människor som går flera mot en och sparkar på någon som redan ligger
- det gör mig så jävla förbannad. Precis som att man utnyttjar den
ensammes svaghet för att ha någonting att "gå emot". Skärp er,
för fan! Det är nästan pinsamt att man är människa, så äckliga
vi kan vara och ofta är.

EFTER REGN KOMMER SOLSKEN?



05 maj 2009

JAG GRÅTER MIN KUDDE BLÖT, ÄR PATETISK OCH LÖJLIGT SVAG.

Idag var en såndär dag då jag vid vissa tillfällen
kände att jag hade kunnat legat kvar i sängen
och tittat ut på det döda vädret utanför fönstret
istället för att gå runt i regnet och känna hur bara
mer och mer saker blir fel, fel och fel. Ibland blir
det bara för mycket och jag blir så jävla rädd för
mig själv. Kanske är problemet att jag håller tyst,
kanske är det bäst att jag gör det. Jag vet faktiskt
inte. Kanske ska jag bara sluta tänka. Eller börja
tänka lite mer. Jag vet inte. Som sagt, det blir för
mycket. Jag tror jag är överbelastad, om man över-
huvudtaget kan uttrycka sig på det viset.

Du och jag hör hemma
i ett rum med inga andra.


Imorgon vill jag att solen ska visa sig igen. Jag hatar
det här gråa, äckliga och deppiga vädret. Det finns
absolut ingenting som är positivt med det. Det känns
bara som att det är här för att jävlas med mig och alla
andra som älskar solen.

(Förövrigt har jag fastnad i en Lasse Lindh period igen,
och jag gillar det.)

DU ÄR MITT BÄSTA.



Det är sättet du rör dig och hur du håller andan just före du skrattar
Det är sättet du ler och sättet som du ser på mig när jag känner mig vilsen och blå

Det är sättet du rör mig och sättet som du får det svåra att bli lätt
Det är sättet du sover och sättet som du vaknar och vänder dig nära

Det är sättet du fångar mitt dåliga humör och på nått sätt gör allt bra
Det är sättet du fumlar och sättet som du för din hand genom mitt hår

Det är så enkelt med dig
Kom, slår vi sönder alla klockor
och låser, lägger oss nära
lämnar alla problem utanför.

04 maj 2009

DU FÅR GÄRNA KALLA MIG FÖR DUM.

Jag vet att jag kommer ha såndär jättejobbig ångestkänsla
hela kvällen nu, för planerna var att jag skulle börja skriva på
min svenska och göra i alla fall lite på hemsidan. Men så fort
jag sätter mig ner och faktiskt ska börja så kommer jag på
att det skulle vara gott med en smoothie, att det är något
jag måste fota eller så är det helt enkelt en låt som man bara
måste lyssna ordentligt på för att texten är så fin att det känns
i hela magen. Egentligen handlar väl allting om att jag inte orkar
och skjuter upp det. Egentligen.

Så nu sitter jag här med min smoothie, sjunger med fina texter
av Lasse och försöker skjuta upp saker och ting ännu mer. Trots att
jag vet hur det känns efteråt, så gör jag det. Om och om igen. Och
istället för att göra någonting åt det så fortsätter jag bara att sjunga och
verkligen lura mig själv att saker kommer bli gjorda av sig själva.
Som den idiot jag är.

Jag vill ha sommar. Umgås med fina människor, sjunga och dansa
till hög musik, skratta så det gör ont i magen, se fina solnedgångar,
ligga ute på gräsmattan och äta ben & jerry's med solen i ögonen,
Jag vill kunna göra vad jag vill, när jag vill. JAG VILL HA SOMMAR.

03 maj 2009

KÄRLEK.

Jag är överdrivet glad.
Den här helgen har varit bäst.
Jag älskar er!

Nu ska jag sova,
god natt världen.

HON LÅG PÅ GATAN.






01 maj 2009

OCH JAG UNDRAR VAD SOM HÄNDER.

Jag kom nyss på att april är över. Det är maj nu. Om två
månader har halva året gått. Ibland önskar jag att jag levde
i april förra året. Samtidigt som månaden i princip dödade
mig så var det en väldigt fin månad, för sättet den dödade
mig på var inte på något dåligt sätt egentligen. Men det
visste jag inte förens efteråt. Då spelade det liksom ingen
roll, för allting hade varit värt det.

Den här dagen har, precis som dem flesta dagarna just nu,
försvunnit. Vaknade upp hos bästis och åt söta coco-pops
ute i solen, såg på någon film som fick hjärtat att slå några
extra slag, skrattade så vi grinade åt allting som egentligen inte
är någonting,satt ute med solen i ögonen och åt godaste glassen.

Ibland önskar jag att tiden kunde gå så mycket långsammare.
Jag vill hinna njuta av stunder när jag är med människor jag
tycker om. Kunna sluta ögonen och ändå veta att det är länge
kvar innan solen går ner och dagen är slut när jag öppnar dem
igen.

Jag antar att det är lättast att snurra, snurra, snurra.
Falla till marken med skrattkramper i magen.
Bara sluta tänka på tiden för en stund och njuta av stunderna
så mycket som man kan.

JAG ÄR HOS DIG IGEN.










VI VIKER OSS PÅ ASFALTEN AV SKRATT, INGENTING KAN RÖRA OSS INATT.

Det blev en bra kväll igår! Mariefred är dock en jävligt
patetisk liten "stad" - skrattretande. Men som sagt, det blev en
bra kväll. Jag gick ut i det finfina vädret med kameran för att möta
bästis, och efter en hel del hysteriska bilder och mycket skratt begav
vi oss vidare hem till mig för att äta lite och så. Efter det såg vi
att klockan blivit väldigt mycket helt plötsligt så vi kastade oss,
bosktavligt talat, ut ur mitt hus och försökte med våra fina
klänningar (ja, jag hade klänning) skynda på stegen för att hinna
se när brasfanskapet tändes på. Vi hann inte. Men det gör ingenting,
att ha så roligt man viker sig på asfalten av skratt är värt så mycket mer.
Det var väldigt mycket sånt som kvällen bestod av och jag älskar det!
Träffade älskling en snabbis också, fint.

Jag mår helkonstigt för tillfället. Känner mig helt död.
Orkar knappt röra mig. Skabbig, eller någonting sånt.
Lite av det hela kan nog bero på träningsvärken från igår,
men det är lite läskigt. Tror jag kommer bli förkyld inom en
snar framtid också. Hoppas det inte är svininfluensan.
Jag tror jag hört att man kan dö av den? Och att ungefär
halva Sverige kommer bli drabbat. Jag hatar när folk säger sånt.
Jag blir helt förstörd.

Nej, nu ska jag fortsätta lyssna på min musik och njuta av livet.