det som är skrivet är skrivet och livet är livet

jag fungerar inte så.

Dom säger att det är höst. Jag säger inte så mycket alls,
försöker mest gömma mig i musik som känns för mycket
och låtsas som att jag inte hör. Och det gör jag inte till slut
heller. Har istället börja lyssna på orden i musiken som på
något konstigt sätt kan sätta ord på allting så mycket bättre
än jag själv kan. En dag ska jag också kunna sätta ord på
vad jag känner sådär perfekt.

Jag önskar att sommaren kunde stannat lite längre.
Jag trodde att det kanske kunde bli annorlunda den
här gången, men varför hoppas jag ens?

Och jag har slutat att räkna dagar,
dom får inte plats någonstans i alla fall.