three cheers for five years

Jag har tre små konstateranden:
1. Jag saknar Sofie. Jag behöver våran hysteri.
2. Tiden är läskig och jag hatare.
3. Jag förstår mig oftast inte på mig själv.
(Fråga inte, aiiiiiight)

Har varit en vanlig måndag, typ. Prov i webbdesign på eftermiddagen. Gick oväntat bra, trodde min hjärna skulle bestämma sig för att sluta fungera, but that wasn't the case ya0. Ibland är jag riktigt jävla bra alltså. :)

Är ensam hemma och det är fläskigt skönt att slippa jobbiga människor hosthosthost. Det är fläskigt nice att lyssna på musik så högt man vill utan att någon tjurig människa klagar. MEN; det är fan läskigt. Och jag är för sällskapssjuk för att vara ensam. Uh. Blir uttråkad och deprimerad (sometimes) I must be emo. Naaaaaat.

Bara för att vara emo på riktigt citerar jag några fina rader av mayday parade;

I thought with a month of apart, together we'd find us an opening
and moonlight would provide the spark
and that I would stumble across the key
(or break down the door to your heart)
Forever could see us not you and me,
and you'd help me out of the dark, and I'd give my heart as an offering

Finaste delen i hela låten, det är så galet fint. Jag ryser, mmmmm<3