06 februari 2009

Vi kommer dö samtidigt, du och jag.

Stockholm med världens bästa Elin idag.
Det finns ingen annan som jag kan ha så förbaskat
roligt med som med henne. Det som är
så jävla härligt är att det verkligen
är riktiga skratt som bubblar upp
och helt ärligt så kan man inte sluta skratta.
Det som är så sjukt är att det bara
är vi (oftast) som fattar det roliga
med saker och ting. Egentligen är
det inte ens roligt. Egentligen.
Jag menar, hur roligt är det egentligen
med "plingljud"? Stressade människor
inne i centralen? Arabmusik inne på ett
café? You name it.

Någonting annat jag älskar är
att när jag umgås med Elin är
vi alltid klantigast i världen och
klarar oss precis från att hamna
i helvetiska situationer. T.ex. kan vi
ta kryssningarna, där vi ett antal
gånger blivit förföljda av snuskiga
gubbar, men alltid kommit undan PRECIS.
Tagit fel tvärbana och missat sista tåget
hem från Stockholm så min far av ett rent mirakel
(som egentligen inte ens skulle vara hemma)
var hemma och kunde komma och hämta oss.
Eller så kan vi ju ta dagens - sätta sig på tåget
mot Uppsala och kasta sig av precis innan
det åker iväg. Yes, gott folk. Hur ofta har
ni lyckats med det om jag får fråga?
Det gjorde jag och Elin i alla fall.

Det började med att vi tyckte det var
ganska underligt att tåget gick
på helt fel sida av centralen,
och dessutom var det ett intercity-skabb-tåg.
Men vi tänkte typ "whatever" och gick
på med feta leenden och fattar ingenting.
Tio minuter efter att tåget skulle åkt,
började vi diskutera vad som kunde vara fel
på tågfanskapet och om hur roligt det skulle
vara om vi åkte åt helt fel håll och hamnade
i typ Tjottahejti och håller på att krevera
av skratt för säkert femtioelfte gången
under kvällen. Efter ytterligare tio
minuter och ett antal fula trynen (HEHE)
börjar jag, som är smartast av oss,
undra lite mer vad som är fel. Elin frågar
en kärring som går förbi om det är
tåget till Eskilstuna. Svaret blir "Nej, Uppsala!"

Snabbare än någon hinner blinka kastar
vi oss båda upp ur sätena, rycker åt oss
påsar och skit, springer (hysteriska)
ut från vagnen och ut på perrongen.
Precis när vi kommit av stängs tågdörrarna,
och tåget åker iväg. Efter det låg vi på perrongen
och dog av skratt ett tag. Jag grät av skratt.
Elin också.

Sen köpte vi massa gott och
hann med tåget som gick
(åt rätt håll den här gången)
en timma senare.

Fint. Jag älskare.
Hoppas ni haft en bra kväll ni också!

Btw, jag kommer gråta sönder när idioten
flyttar till Stockholm. Typ snart.
Eller i sommar. Vill inte ens tänka på det.
I och för sig är det inte speciellt långt
bort, men ändå... Sämst.

Inga kommentarer: