People are like songs, it’s true.

Hello Saferide med älskling i fredags
var tokigt bra! Att John ME (som sjunger
låten Love is my drug som jag för
några dagar sen förälskade mig i) var
förband gjorde det hela ännu mer
underbart. Det är helt sjukt att just han
var den som spelade innan. Jag tror att
jag tror på ödet (!)

Jag älskade allting, det var så fint.
Och att stå där bland allt folk, med musiken i öronen
och med din hand i min, det är obeskrivligt.
K-ä-r-l-e-k.

Resten av helgen har också varit fin.
Igår åkte min familj till fjällen, så nu
är jag ensam hemma i en vecka. Inte för
att jag kommer vara speciellt ensam direkt.
Inte från imorgon i alla fall. Jag vet inte
riktigt hur jag ska kunna somna ensam ikväll,
förmodligen kommer jag knappt att våga andas
när det mörknat ute. Men det får bli ett senare
problem.

Bästis åkte hem för inte så länge sen så
det är väldigt tyst och tomt här nu. I går var
en rolig och man kan nog säga galen kväll med henne
och sötaste Sofie. Musik, dans, tacos och
melodifestivalen (som vi alla var helt hysteriska över)
trots att ingen av oss egentligen är speciellt
intresserade? Jag hoppade upp i taket. Mitt
finger gick sönder.

Nu ska jag baka en kladdkaka,
sen blir det One tree hill och
försöka hålla söndagsångesten
lika mycket borta från mig som den
varit hittills. Jag ska göra mitt bästa.