DET ÄR SÅ INTE OKEJ SOM DET NÅGONSIN KAN BLI.

Den här dagen kan rent ut sagt dö. När jag vaknade imorse gjorde min hals förbannat
ont och jag skakade sönder lite smått. Bestämde mig för att stanna hemma från skolan.
Efter att ha vaknat ett antal gånger för att plågas av smärtan i halsen om och om igen,
bestämde jag mig för att gå upp. Det gick inget vidare. Jag började helt plötsligt må illa
som aldrig förr, allting började snurra och jag fick lägga mig ner på golvet för att inte
svimma.

Så jag låg på det iskalla golvet i sisådär tio minuter, då jag reste mig och så snabbt som
möjligt försökte ta mig ner för trapporna in till mitt rum och min varma säng igen.
Allting var svart för ögonen och efter att ha mer eller mindre slagit sönder armen i
min dörr, la jag mig ner i sängen. Det tjöt värre än någonsin i mina öron och det enda
jag kunde känna var mitt hjärta som slog hårt, hårt. Sakta men säkert återfick jag synen
och jag vet inte säkert om jag grät eller om jag somnade om direkt.

Nu mår jag hur som helst bättre. Halsen gör inte så ont längre och jag tror inte jag har
feber. Har ätit lite, badat och läst hela eftermiddagen. Jag hoppas på att jag kan gå till
skolan imorgon. Om inte, så får jag lov att göra det i alla fall. Jag har matte nationella
och diskussion om boken på svenskan. Jag kan, vill och får inte vara sjuk. Inte nu.

Jag vill ha torsdag och må bra.