AND IF I CAN'T FEEL YOUR HEARTBEAT, YOU'RE TOO FAR AWAY.

Det är kanske dags att sluta lita på människor helt? Det blir ju både lättare och slår inte
lika hårt när man blir sviken. Jag är trött på att aldrig veta var jag har folk längre. Jag är
trött på att behöva undra om det som är planerat kommer gå åt helvete i sista sekund.
Jag är trött på att bli oprioriterad. Jag är trött på att vara rädd. Jag blir nästan förbannad
på mig själv såhär efteråt - varför förväntade jag mig ens något? Varför förväntar jag mig
alltid så jävla mycket?

Äsch. Enklast vore om jag inte ens brydde mig. Men man kan inte låtsas att man inte bryr
sig när man egentligen bryr sig så förbannat mycket.

Hur som helst, min dag/kväll kommer mest bestå av lillebror och hemmamys, eftersom
vi är ensamma hemma. Jag kommer äta för mycket godis och längta lite mer efter älskling.
Fråga mig inte hur jag kommer klara av nio dagar i spanien, 330 mil hemifrån, utan honom,
när tre dagar känns som en evighet. Som att hjärtat kommer slitas sönder om jag inte får
vara nära.

Jag vet att ni älskar min känslomässiga bergochdalbana, plötsliga humörsvängningar och
mitt underbart naiva sätt att agera. Eh.