Mitt humör är så labilt att det är läskigt.
Jag vill bara ligga bredvid dig och känna mig sådär lugn och trygg.
Jag orkar inte vara ensam.
Det känns som jag inte orkar med mig själv ens.
Men vem gör det, egentligen?
Vem fan orkar med mitt känslomässiga bergochdalbane skit,
egentligen?
Inte någon.
Fan.
Jag är inte lite jobbig just nu.
27 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jag gör. alltid.
Skicka en kommentar