i know that you're about to say "everything is everything"

helo sweetiez.
kom hem från sofie för en liten stund sen.
fett läskigt att jag var utelåst i mörkret när jag kom hem, hehehe. eftersom det är uppgrävt tre meter runt typ hela huset måste man gå in på altanen - som ligger på baksidan mot skogen för dem som inte vet det - så var jag tvungen att försöka se någonting med mitt otroligt starka lyse från mobilen. när jag väl kommit till baksidan o upp för dödstrappan i mörkret så har smartskaften här hemma låst altandörren så jag måste ner för dödstrappan igen i mörkret(!) o ställa mig där och banka på fönstret en kvart innan någon vaknar. brr, så jävla scary! :'o najz med skogen bakom ochså. jag svär att det satt en gollumgubbe med äckliga ögon o glodde på mig.
men anywayssss, i'm alive...

hos sis' blev det tacos, massa musik, kladdkaka (våran kladdkaka är seriöst den bästa på jorden, believe me), film och självklart massa prat om allt och ingenting. (b.la. har vi planerat vad vi ska göra när vi fyllt arton) hähä, here we comez so you better watch out fuckers.
i löööööv it. bästa lördagen på länge fo sho :')

förövrigt mår jag mycket bättre idag. vilket man kanske förstod ändå eftersom jag inte typ legat o dött av smärtor (som igår).
fick pencillintabletter av något slag igår och det hjälpte direkt. fattar inte varför jag inte kunde fått dem för en vecka sen istället, så skulle jag sluppit (heter det sluppit?) skiten den här veckan. inte speciellt mysigt att vara halvdöv och inte kunna röra sig pågrund av smärta i örat ska jag tala om för er. dessutom är det inte roligt att vara hemma från skolan. ehh. nej jag är inte sinnessjuk. inte mer än vanligt.
dagens i-lands problem. helt klart. iallafall i min värld.

nej, jag är fett dryg nu. ska kolla på one tree hill och sen nana.
pöss!

btw så är det lite komiskt med människor som tror att dem kan behandla en hur som helst, och då menar jag verkligen hur som helst
och sen efter ungefär ett år ångra sig och skriva en jävla text på internet om en massa man ångrar och om hur dåligt samvete man har osv.
vad förväntar sig personen få ut av det?
har man gjort ett val och blivit så dum att man faller ner i sin egen skit tillslut, får man faktiskt skylla sig själv. iallafall lite.
och nej, jag är ingen cynisk person som aldrig kan förlåta människor. även om det låter så. men det finns gränser på hur mycket skit man
tar också. hur mycket skit jag tar. och jag är rädd att det var på tok för mycket jag tog av dig, så i'm sorry. that's it.
jag vet inte, jag kanske ångrar mig en dag. men var lite mer personlig och prata istället för att skriva och tro att jag ska springa efter dig och förlåta dig och jag vet inte vad det nu är du vill ha för reaktion. (och jag vet att jag säger emot mig själv lite nu eftersom jag själv sitter och skriver en jävla bajstext om det här) men det är inte jag som vill ha kontakt - eller hur man nu ska uttrycka det - med dig, utan det verkar ju faktiskt snarare vara tvärtom. så, har du lust att prata eller be om ursäkt eller vad det nu är du vill (för att må bättre och lindra ditt "dåliga samvete" eller vad vet jag) så kan du ju alltid höra av dig eller något liknande. vi lär ju iallafall stöta på varandra någon dag, det är mariefred vi pratar om. jag bits inte. jag lovar. jag menar, du har ju trots allt, även om man inte tror det nu, känt mig. :)


så, det var allt från mig.
lite väl seriöst det blev där mot slutet kände jag, hähä. whatever...
godnatt.