Och du får bli mitt spöke om du vill.

Lördag. Sista februari. Jag tycker det känns lite
underligt att det är mars imorgon... Liksom, vårigt.
"Mars, april har knopp i håret", ja. Vore riktigt fint
om snön kunde smälta bort nu, ja. Och om solen kom
fram och värmde, ja. I torsdags eftermiddag fick
jag världens lyckokick när man såg hur snön smälte
i solskenet. Ih. Så fint! Nästan så man ville börja gråta.
(Jag vet inte varför, men alltid när jag blir jätteglad
så känns det som att jag ska börja gråta.) Haha. Hah. Ha.
Jag är inte normal. Eller jo! Fan, jag är visst normal.
Eller, nej. Ingen är normal, för det finns ingenting
man kan kalla för normal. Alla är olika och ingen är mer
eller mindre normal än någon annan. Normal finns inte!
Inte för mig i alla fall. SUG PÅ DEN (alla idioter).

Näe, nu ska jag fortsätta lyssna på musik och leta
vidare efter nyaste avsnittet av One tree hill, som
jag inte lyckas hitta någonstans! (Hjälp, någon?)
Bajs. Jag är jättenyfiken på vad som kommer hända...

Senare blir det att äta middag och sen kolla melodifestivalen
med the family. Det var ett tag sen jag bara tog det lugnt
med familjen. Lite mysigt, även fast David är fetaste
retardbarnet, mmhm(!) Finns ju i alla fall godis, och jag ska
äta upp B&J's glassen jag och älskling inte orkade proppa
i oss igårkväll, ehe.

A <3
Puss.