26 maj 2009

AT TIMES LIKE THESE, IT'S OBVIOUS.

För tillfället orkar jag inte vara social, glad och sådär galen. Tiden
räcker verkligen inte till och jag vill hinna med allt, umgås och åka
överallt samtidigt. Jag tycker bästis kan komma hit också. NU.
Allt skulle liksom kännas lite bättre då.

Jag känner mest för att vara arg och irriterad på allt och alla just nu.
Fast jag har ingen att utsätta för mina ord, ingen som förtjänar dem
i alla fall. Antingen så kommer jag bli ännu mer irriterad, eller göra
någon sårad. Någon som förmodligen inte alls förtjänar det. Och sen
kommer jag ångra mig. BAH! Jag ska bara försöka fortsätta låtsas som
att det regnar (vilket det snart kommer börja göra btw) och lyssna på
min musik.

Eftermiddagen spenderade jag mest liggandes på balkongen i solen.
Kollade upp på himlen som jag minst hundra gånger var helt bombsäker
på skulle ramla och försökte plugga. Förutom det så har jag faktiskt,
duktig som jag är, städat. Känns alltid skönt efteråt. Dock tycker jag inte
om när rummet är nystädat, känns inte som mitt då längre. Jag gillar när
det är lite stökigt oså, det känns tryggare på något sätt. Jag tycker inte om
när allting är sånt försök till "perfekt". Ingenting kan vara perfekt, och därför
ska man inte försöka få det att se ut som det heller.

1 kommentar:

antonbäver sa...

puss älskling<3