COME CRASHING IN, INTO MY LITTLE WORLD.

Jag hatar när det blir extremt tyst när jag fortfarande är vaken.
Jag kan verkligen inte somna ensam om det är en sån skrämmande
tystnad i hela huset. Jag är så rädd att minsta lilla ljud som bryter
tystnaden får hjärtat att stanna i bröstkorgen. Hellre skulle jag vilja
ha massor av ljud och röster utanför rummet, än total och äcklig tystnad.
Ungefär som att dem läskiga ljuden inte hörs då. Mörkrädd är jag också så
alla lampor i mitt rum lyser. Jag hoppas alla stackars isbjörnar och pingviner
förlåter mig för att jag förstör deras hem (klimatgrejen you know).

Äsch.

Egentligen borde jag sova, men det kommer nog inte bli så mycket sova inatt.
Mest av allt vill jag ligga under samma täcke som dig,
känna dina andetag i mitt hår och somna till ljudet av dina hjärtslag.