25 maj 2009

WHEN THE SUN SLEEPS.

Ibland önskar jag att det var år 2006 igen. Då det var vi mot världen.
Början av året spenderades mest hemma hos mig. Vi i princip bodde i mitt rum
och spelade in massa konstiga filmer med min gamla kamera, lyssnade på musik,
musik som vi inte ens skulle komma på tanken att lyssna på idag. Vi dansade och
sjöng med, för högt och otroligt falskt.

Vi pratade om precis allting och det slutade med att vi antingen grät eller vek oss på
golvet av skratt. Allting var så enkelt. Så okomplicerat och bara ENKELT. Allt för ofta
avslutade vi varandras meningar och förstod innan den andra pratat klart exakt hur
den menade och kände. Ibland behövdes inte ens några ord. Det var så skönt att bara
ligga bredvid dig och glo upp i taket, för att tillslut börja skratta så tårarna rann åt något
ljud som kom utifrån det öppna fönstret eller någonting annat dumt och oförklarligt.
Skratta så luften tog slut, ögonen tårades och magen krampade.

Våren fortsatte i princip likadant, med kryssningar, larviga "förälskelser", utekvällar
och hur mycket hysteri som helst. Sommaren såg ut som att den skulle bli den bästa
någonsin och mer och mer idéer byggdes hela tiden på. Nu började helgerna spenderas
i Stockholm och jag bodde i princip hos dig hela tiden. Du hade blivit som en syster och
hos dig var som mitt andra hem.

Så mycket som jag skrattade år 2006 tror jag, helt ärligt, ingen annan någonsin har gjort.
Och jag tror inte heller det är många som har en vän som du, världens bästa. Det känns
så konstigt att tiden går så fort och människor förändras. Försvinner. People always leave.
Det känns så skönt att vi fortfarande är så bra kompisar, och jag hoppas det är så det
kommer förbli också. Vi har gått igenom det mesta och ingenting har någonsin kunnat
sära på oss, jag tänker fortsätta kämpa för det. Vad som än händer. Det känns så skönt
att veta att du alltid finns här för mig. För du är den enda vännen som verkligen bevisat
det för mig, som verkligen har sagt någonting och stått fast vid det. Hela tiden, no matter
what. Det är någonting jag verkligen sätter värde i. Jag sätter ett så oändligt stort värde i dig.

Du kommer alltid vara min bästis,
det vet du.

- Vi mot världen igen.

3 kommentarer:

malin sa...

shit va fint skrivet :) & allt var verkligen lättare när man var yngre!

Elin sa...

Jag skulle vilja skriva massor här som jag menar också,men då skulle det bli oändligt mycket. Anyway, jag älskar dig mest bästis! <3

Anna sa...

sjukt fint skrivet!