Hon är en av få personer jag faktiskt kan umgås med och inte bry mig om såna saker som annars är så viktiga att jag inte ens vill gå utanför dörren om det inte är rätt. Saker som egentligen är obetydliga, men blir så himla "viktiga" helt plötsligt när man inte vågar vara sig själv. Jag hatar att världen är så äcklig och utseendefixerad. Men det är väl bara en av minst tiotusentals saker man helt enkelt får lära sig att leva med.
Någonting annat jag hatar (som jag återigen blev påmind om av en speciell person ikväll) är beteendet att tycka synd om sig själv hela jävla tiden och låtsas vara ovetande om att folk bryr sig för att ständigt få bekräftelse på detta. Och kanske är det på grund av depression, vad vet jag. Men det är lika jäkla surt att försöka hjälpa någon i två års tid utan att få ut någonting av det. Inte ens ett enda litet försök till att göra saker bättre. Och man märker när det inte är på riktigt längre, när klagandet och "hur dåligt allting är för mig" inte är sant längre, utan bara ett rop på bekräftelse att folk bryr sig.
Egentligen borde jag inte ens bry mig längre. Inte bry mig om dig.
Ändå så gör jag det. Eller mer stör mig. På grund av lite olika anledningar...
Så jävla ovärt.
I can't help you fix yourself,
but at least I can say I tried.
(Roligt med mitt bergochdalbane-känslo skit, eh.)
2 kommentarer:
SVar: Haha japp, förstår inte folk som har aneroxia.. Hur klarar dem sig utan mat?:O
Svar: Jo jag hade det verkligen jättebra :) Visst var havet kallt!! För kallt faktiskt:P
Och ja, mat är för fan svin gott?:) Okej, jag är väldigt kräsen när det gäller mat.. Men när jag väl tyckr det är gott så.. hur kan man va utan liksom:)
Skicka en kommentar