01 september 2009

jag har varit vaken hela natten,
känt om hjärtat sitter kvar.


Jag gillar oftast inte nätterna längre, att få ångest varje
gång jag är ensam och släcker lampan, för det är då mitt
huvud börjar gå på högvarv. Det som jag absolut inte får
låta mitt huvud göra just nu. Inte tänka och bara göra,
var det ju.

Lägger mig ner i sängen, drar täcket över mig och tror att
det ska hjälpa. Precis som att ett täcke ska göra allting bra
och hålla borta det jag inte vill höra eller ta tag i. Samtidigt
som hjärtat börjar slå hårdare och hårdare drar jag täcket
över huvudet men då blir det så mörkt att det skulle kunna
skrämma mig till döds. Drar bort täcket och kollar på klockan.
02:25. Känner en liten panik över att jag ska gå upp om mindre
än fyra timmar och jag har inte sovit någonting. Sätter mig upp
i sängen. Kollar på klockan igen. 02:28.
"Ta slut någon gång, jävla natt. Försvinn jävla mörker!"

Tar fram mobilen, slänger iväg ett sms till dig och sitter sen
i mörkret och tystnaden. Väntar på svar. Det enda som kan
lugna mig. Men mobilen fortsätter vara sådär äckligt tyst och
jag blir förbannad på mig själv. Lägger mig ner i sängen igen och
försöker tänka på andra saker. Kan inte ligga still. Vänder och
vrider mig i trassliga lakan och önskar mer än någonting annat
att du låg bredvid mig. Med dina lugna andetag och varma doft.

Plötsligt ringer klockan och natten är slut.
Och det är precis som om ingenting har hänt.
Igen.

6 kommentarer:

Erica sa...

Du skriver riktigt underbart att man nästan får rysningar !

popluggen sa...

hjärta kent

Elin sa...

sv: tack :)

popluggen sa...

vad jobbigt med tre timmar ): vi har ganska långa mattelektironer också fast inte så långa. lite mer än en timme iaf. men då kanske ni blir klar med er mattekurs fortare än oss!!

Tottie sa...

Ska vi bosätta oss i ett tält långt bort där ingen hittar oss? ehe<3

sarah sa...

fint.