Ok, var på vårdcentralen igår och kollade upp mitt ansikte. Läkaren där verkade bara "lite" lost och sa åt mig att gå hem, käka ipren, inte utsätta ansiktet för kyla/värme och inte äta svårtuggad mat och återkomma om det inte försvunnit inom fjorton dagar. "Fine", tänkte jag. Även fast jag och pappa berättade för gubbfan minst tre gånger att jag haft en fästing i somras och ville vara säkra på att det inte är borrelia eller något annat liknande så tog dem inget test för det... Däremot fick jag ta äckliga blodprov för att kolla om jag hade influensa eller någon annan skit i kroppen? Det är bland det värsta jag vet och jag trodde hjärtat skulle hoppa ut på mig. Tydligen visade proven "ingenting speciellt" och vi fick gå. Fick köpa ögongegga att ha i ögat eftersom jag förmodligen inte ens har ögat helt stängt när jag sover, vilket kan leda till att hornhinnan torkar ut? Gött, blir väl blind ochså (Y). Tre mardrömmar i ett.
När vi kom hem kollade vi sidor om ansiktsförlamningar på internet, när jag läste att förlamningen ibland aldrig försvinner fick jag panik och bröt ihop totalt som en jävla treåring. Yes, keep up the good work! Pappa ringde några specialister i Stockholm som sa att det är viktigt att kolla upp det eftersom det kan ta lång tid för förlamningen att släppa eller att man kan bli allvarligt sjuk om man inte gör någonting åt det i tid. Riktigt jävla roligt det här alltså. Så nu har jag en tid i Stockholm imorgon och det blir ännu mer blodprover och annat jag verkligen inte ser fram emot. Jag känner mig som en jävla barnunge, men det här är fan inte roligt.
Är det inte hörselgångsinflammation, andnings-svårigheter eller sömnproblem så är det våldsam förkylning + feber eller ansiktsförlamningar som man inte vet vad det beror på... Life is wonderful, huh?
Känner hur dålig jag är. Har varit hemma hela dagen, pluggat lite mer än en timma - för det var så länge jag min hjärna bestämde sig för att fungera. Kommer ligga så hjälplöst efter med allting.
Just nu känner jag bara för att gråta. Igen. Jag tror jag är jävligt överbelastad av det mesta.
Jag behöver en kram.
När vi kom hem kollade vi sidor om ansiktsförlamningar på internet, när jag läste att förlamningen ibland aldrig försvinner fick jag panik och bröt ihop totalt som en jävla treåring. Yes, keep up the good work! Pappa ringde några specialister i Stockholm som sa att det är viktigt att kolla upp det eftersom det kan ta lång tid för förlamningen att släppa eller att man kan bli allvarligt sjuk om man inte gör någonting åt det i tid. Riktigt jävla roligt det här alltså. Så nu har jag en tid i Stockholm imorgon och det blir ännu mer blodprover och annat jag verkligen inte ser fram emot. Jag känner mig som en jävla barnunge, men det här är fan inte roligt.
Är det inte hörselgångsinflammation, andnings-svårigheter eller sömnproblem så är det våldsam förkylning + feber eller ansiktsförlamningar som man inte vet vad det beror på... Life is wonderful, huh?
Känner hur dålig jag är. Har varit hemma hela dagen, pluggat lite mer än en timma - för det var så länge jag min hjärna bestämde sig för att fungera. Kommer ligga så hjälplöst efter med allting.
Just nu känner jag bara för att gråta. Igen. Jag tror jag är jävligt överbelastad av det mesta.
Jag behöver en kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar